Boktips

Tänkte upprepa mig. Från förra årets start på sommarlovet. Har för mig att jag då slängde ur mig ett par boktips? Inför hängmatte-säsongen.
Så - här är ett par för denna sommar.

Linda Olsson: "En syster i mitt hus". En mycket bra roman om olika sorters relationer. Om systerskap och försoning. Om kärlek.

Jean-Philipp Sendker: "Viskande skuggor". Mycket bra den också, en sorts mix av  thriller och kärleksroman. Utspelar sig i Kina och Hongkong. Ni kanske läst hans förra bok; "Konsten att höra hjärtslag"? Om inte, så är det nästan ett måste! Den är ännu bättre faktiskt.

Kallentoft/Lutteman : "Bambi." En deckare/thriller måste ju finnas på sommarlistan. Här är den unge, men härjade polisen Zack Herry tillbaka. Mycket spänning, mycket droghandel.

Jaa, roligare än så här blir det inte idag.

IMU

IMU. Mitt förra inlägg tog mig tillbaka i tiden. Till Sveriges trivselskola. Högstadiet. Med IMU. Vi var ett antal i den svenska skolan, vi som drabbades av IMU. Vi gick på högstadiet under 70-talets första hälft. IMU var ingen åkomma. Bara en av de kanske första av alla förkortningar i skolans värld.
Individualiserad MatematikUndervisning. Ett projekt som omfattade ca 12000 elever, och jag var en av dem. Kanske för att göra matten populär? Eller för att man redan då visste att datorers sätt att tänka är beroende av .....just det:  MÄNGDLÄRA.
Det jag minns är att vi ritade ringar.  Ringar runt  grupper av företrädesvis ankor. Men egentligen runt alla sorters grupper. Ibland utgjorde mängderna ett snitt av varandra. Ibland utgjorde de....ja, något annat. Vi gick, så att säga, all in vad gäller mängdlära.
IMU var ett självinstruerande material. Som tur var hade jag en av de bästa mattelärarna, där jag satt och ritade mina ringar. Han förstod liksom att vi kanske även behövde liiiite av annan matteundervisning också. Kanske begick han tjänstefel när han lärde oss vanlig algebra mellan varven. Och jag som inte är en matte-person, jag tyckte såklart att det var roligare att ringa in ankor.
Antar att läroplanerna Lgr62 och Lgr69 försvarade detta. Som ett projekt i alla fall.
Men matte är som livet självt. Man måste fatta vad man håller på med. Annars blir det t o m mer meningslöst än en mängd ankor.

Long time, no seen

Väldigt länge sedan sist här på bloggen. Jag har varit riktigt sjuk, riktigt länge. Ser att förra inlägget skrev jag kvällen innan jag däckade. Min benmärg ville inte sköta sitt jobb att producera vita blodkroppar. Men, peppar peppar, nu mår jag bättre och orkar skriva.
Under några veckor när jag var som sjukast orkade jag inte ens tänka på skolan, mitt arbete. Men sista veckan har jag varit där mer i tankarna.  Faktum är att jag tänkt rätt mycket på min egen skoltid. Kanske för att det i lokalpressen skrivs en del om att min dåvarande skola nu rivs. Ersätts med helt nya, tydligen fantastiska lokaler. Jag gick från år 4 till år 9 i det som då utsågs till Sveriges trivselskola. Sjöängsskolan i Askersund. Helt ny. Fantastiska lokaler tycktes det ju även den gången.
Nu pratar vi sent 60 och tidigt 70-tal.   Även viss del av pedagogiken ansågs ny. Grupparbeten. Redovisningar. Elevinflytande via elevråd. Där jag naturligtvis tog plats. Kontrollbehovet ni vet. Gillade redan då att snacka och styra upp. Snackade så mycket att jag även fick uppdraget som tv-hallåa. Alltså, hallåa på ITV. Som helt enkelt stog för Intern TV. Jodå, skolan hade egna tv-sändningar. Varje fredag om jag minns rätt, i alla fall när jag kom upp på högstadiet. Minns hur jäkla roligt det var att sitta där i "studion" och snacka.
Jag var en sorts konstig mix av pluggis OCH cool. Lite tuff mellan varven, men skötte skolan exemplariskt.
Det här uppdraget i elevrådet hade jag nytta av på många vis. Minns alla gånger som det var disco på högstadiet. I matsalen som låg i ena änden av väldigt långa och mörka korridorer, i olika plan. Med många prång och låsta dörrar. Vem hade nyckel? Jo, elevrådet. Dvs bl.a. jag.  Inga detaljer, men kan väl säga så mycket som att jag var inte hela kvällen i discolokalen. Preskriberat nu.