Färdtjänst

Inledningsvis vill jag påpeka att det är möjligt att detta inlägg redan skrivits. I så fall var det i bloggens tidigaste stunder, och risken/chansen är stor att ni också glömt.....Jag tar risken att upprepa mig.
Det var nämligen så att jag var hos frissan förra veckan. Min frissa är belägen i samma hus där jag en gång bodde, på söder här i staden. Nostalgi, samt att frissan tyckte jag skulle ta en taxi hem i busvädret, gjorde att jag osökt kom att tänka på en händelse som utspann sig när jag bodde på adressen.
Så här var det:
Mammans första läsår som lärare på skolan i den nya staden, närmade sig sitt slut. Personalen skulle ha after work en ljummen kväll. På Harrys. Vid Hamnplan, för er som kan staden. Ett gyllene tillfälle att bonda lite mer med kollegorna. Kruxet var bara att mammans då tonåriga dotter ( hon med Downs syndrom) inte ville vara ensam. Brodern var inte tillgänglig. Mamman ville på AW. Dottern var inte svår att locka med. Lite mat och en läsk.
Att cykla gick ju bort  i hennes sällskap, och för mammans fötter var det för långt att gå redan då. Under dagen kom den lysande idén från en kollega. Färdtjänst. Jaaa, dottern har ju rätt till följeslagare!
Men mamman kände sig riktigt dum att boka en bil till krogen.
Det enda mamman kom på vid beställningen, var att säga att de skulle till Museéet. Det ligger inte långt ifrån Harrys, som ni vet. Mamman sa ingenting om detta till dottern.
När taxin kommer är klockan ca 18.30. En fredagkväll. Chauffören säger: Ska ni verkligen till Länsmuséet så här dags? Mamman kan ju inte annat än att svara ja. Drog till med något evemang där i kväll! Dottern protesterade, hon vill inte till muséet. ”Skulle inte vi ut med dina jobbarkompisar?”. Jo precis, svarade mamman och hoppades att resan skulle gå väldigt fort.
De klev ur framför ett muséum i totalt mörker. Men men, vad visste taxichauffören om vad som skulle kunna utspela sig därinne?
Gatan korsades, och det blev några trevliga timmar på krogen. Men det var ju en hemfärd också.
Mamman ringde åter till färdtjänstcentralen.
I stället för att helt enkelt beställa en taxi till Harrys, eller varför inte till muséet igen, så bokade mamman denna gång en bil till den privata vårdcentral som ligger runt hörnet.
Tänkte inte i den stunden på hur skumt det måste vara att ha varit på Läkargruppen kl 21.30. En fredagkväll. Där finns ingen akutmottagning.
Kollegorna tyckte att mamman var onödigt försiktig. Men, dottern och mamman satte sig på en bänk utanför vårdcentralen och väntade. Taxin kom till slut, närmare kl 22. Dottern nu jättetrött. Medan de satt där, läste mamman på en skylt att det faktiskt fanns någon form av vårdavdelning, där på centralen. Perfekt. Så när de klev in i taxin förekom hon chauffören genom att liksom viska ur mungipan (så inte dottern skulle höra); att vi precis blev utskrivna  - så skönt!
Chauffören nickade och hummade instämmande. Bra. Läget under kontroll. I nästan en minut. Tills dottern utbrister, riktat till chauffören: ”Vet du att det var jättegod mat på Harrys!”
Ingen mungipeviskning där inte. Mamman nästan dog.
Precis som om färdtjänschauffören brydde sig. Precis som om färdtjänstcentralen brydde sig. Dottern var 18 år. Hon får väl åka vart hon vill. Att det nu var mamman som ville till Harrys, det hade ju inte behövt nämnas vid bokningen.
Visst var det vita lögner. Bara så in i norden onödiga. Men det lärde sig mamman.

Stängt

Håhåjaja. Vissa veckor är mindre bra än andra. Har just tagit mig igenom en sådan. Nu är jag nästan ute på andra sidan.
Ingen större fara jag genomlidit, men det är lite jobbigt även som kvinna. Att vara hängig med feber och halsont alltså.
Först ont i bröstet och sedan en dryg vecka med värsta halsontet.  Nu är det bättre, men oj så trött  jag är.  Det hör väl till.
Just nu är det många som är sjuka, och jag borde väl stanna hemma dagarna efter att jag fått mitt immunförsvars-förstörande dropp. Men det är jag inte. Hemma alltså. Inte förrän jag mycket riktigt blir smittad.
Men skruttveckan inleddes med elände av helt annat slag. En dag innan sjukdomen slog till.
Jag är en internethandlare av stora mått. Inte så att jag handlar extremt mycket, tvärtom. Men när jag handlar så blir det mest online. Det är SÅ bra för kroppen. Ligga på soffan och handla, det är verkligen min melodi.
Använder mig mest av betalningssystemet Klarna, och vill gärna tro att jag shoppar säkert.
Förra fredagen på eftermiddagen kollade jag saldot på mitt lönekonto. Där är aldrig mycket pengar eftersom min dyra hyra dras därifrån....men ändå. Jag visste att det fanns ca 2000kr just denna dag, men ville ändå kolla. Kolla, för att jag stog i begrepp att handla en födelsedagspresent till sonen. Online.
Förstår ni min bestörtning när saldot denna dag var 750 kr. 750 kr! What?
Gick genast in och kollade senaste transaktionerna. Samma dag var det draget 1459kr i en post. Skyddat belopp än så länge, så det gick inte att utröna. Men det var draget kl 10. Då har jag lektion. Sitter inte och nätshoppar då, det är jag helt säker på.
Ringde telefonbanken. Fick veta att det enda de då kunde se var att summan dragits för ”köp av kosmetika från utlandet”. What, säger jag igen? Inte fasiken har jag handlat smink från utlandet. För 1450 kr. Under lektionstid. Nänänä!
Kortet spärras. Polisanmälan upprättas. Räknar inte med att få tillbaka pengarna, men rätt ska vara rätt. Undrar ju förstås hur sjutton folk gör? Hur har NÅGON kommit över mina kortuppgifter?
Hoppas verkligen att personen i fråga inte blev nöjd med sina sminkprodukter. Kanske rentav var allergisk mot dom.
Fick tips från banken att när det nya kortet kommer, ska jag logga in och klicka mig fram till en sida där jag kan Stänga kortet för Internetköp. Och tvärtom, när jag väl ska handla, klickar jag in mig igen och Öppnar kortet för Internetköp.
Hade ingen aning om denna smarta tjänst, så det har jag naturligtvis anammat.
I dag berättade jag det här för några kollegor på fikarasten. En av dom säger: ”Haha, det där har min man klickat i. För MITT kort!”

En konsekvens av ett spärrat bankkort i väntan på det nya, var att Netflix mailade och sa att mitt Netflixkonto är fryst pga betalningsproblem.  What? (Igen).  Ja, så klart, det dras ju via kortet. Jag ringde Netflix. Förklarade saken. Snörvlade och hostade. Sa att jag förstår inte hur jag ska kunna vara sjuk utan Netflix.
Då fick jag tillbaka kontot i 7 dagar. I väntan på mitt nya kort.

Sju frågor

Höstlov + Hängig. De två H:na skulle lika gärna kunna vara mina initialer. Ingen ovanlig kombination med lov och förkylning. Enda trösten är att det inte blir karensdag och sån’t skit.
Istället för de där cykelturerna jag skulle ta, och städningen jag skulle försöka mig på - så blir det mycket vila och varm dryck. Säger det igen: tack o lov för Netflix.
Mycket tid till fundering också.
Funderar över de sju frågorna. Det är egentligen ett pedagogiskt grepp, taget från min arbetsplats. Riktat till eleverna.  För att underlätta deras genomförande av arbetet. Men - jag känner så tydligt att de även är riktade till mig.

1.Vad ska jag göra?
2. Var ska jag vara?
3. Vem ska jag vara med?
4. Hur länge ska det hålla på?
5. Vad ska hända sen?
6. Vad behöver jag ha?
7. Varför ska jag göra det?

Många gånger är även jag i behov av svaren på dessa frågor. I dagsläget är jag mest intresserad av nummer 4....