Mystik. Är det något jag önskar? Alltså något jag önskar jag hade? Runt min person. Att liksom omgärdas av en viss mystik. Har jag någonsin gjort det? Knappast. Jag är och har alltid varit som en öppen bok. Ofta alldeles för öppen. Liksom så där öppen som en bok är när den ligger med mittuppslaget uppåt, ni vet.
Verkligen inget jag eftersträvat genom livet. Men det är sådan jag är.
Men jag skulle nog gärna vara lite mer mystisk. Lite outgrundlig. Sådär så att folk fick undra lite. Fundera lite på vem jag egentligen är. Vad jag tycker. Och tänker.
Läser en intervju med Isabelle Huppert, den franska skådespelaren. Som inte lämnar ut något av sitt privatliv. Aldrig har gjort. Lite sådär mystisk fransk som jag skulle vilja vara ibland. Men aldrig blir.
Funderar över detta i relation till Facebook, Twitter och instagram. Varav jag bara finns på den förstnämnda. Men där kan jag ju vara sådär öppen som jag nästan alltid är.
Funderar vidare. De här medierna, har de gjort oss till en form av stalkers? Förföljare. Eller bara följare? Ett helt samhälle av stalkers, det är ju inte klokt. Men ganska kul. I alla fall för en sådan där transparent person som jag. För öppen alltså. De sociala medierna inbjuder inte till någon större dos av mystik. Inte runt MIN person direkt. Tyvärr.
Att göra personliga inlägg om mina tankar här på bloggen då?
Jaja, nu vet ni ju åtminstone att jag skulle vilja vara mer mystisk. Det är jag helt öppen med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar