Ibland är det som om livet är en enda anekdot. Eller kanske mer en räcka knasiga händelser. I dag är ingen bra dag hälsomässigt, så då passar jag på att pigga upp mig med den senaste i raden. Av händelser. Kanske piggar den upp er också?
Jag har fyllt år. Så ojämnt antal år som det bara går att fylla. Men lite släktfika bör man ju anordna. Och i år slumpade det sig så att det inte inträffade på själva dagen. Inte alls.
Vilket i sin tur ledde till att själva dagen kunde tillbringas helt och hållet som bara jag önskade.
Att vädret var riktigt somrigt gjorde inte dagen sämre.
Det bestämdes att N och K (kärlek och dotter) tog med mig ut på landet. För att fika på ett ställe. Ett ställe som har massor med trädgårdsgrupper att fika vid. Stället är också känt för sin stora handelsträdgård. Helt enkelt massor av blommor och växter. Att inhandla.
Alltnog.
Ni som känner mig vet att jag inte kan sitta som folk. Så det första som händer vid ankomst, är att vi kommer släpande på min ordinarie solsäng. Ut med den bland trädgårdsmöblerna. Inte ett dugg konstigt i min värld. Men i deras...
Steg nummer två var att jag (efter att ha inhandlat diverse fika, ändå packade upp en princessbakelse. Ur väskan. En gluten-och laktosfri princessbakelse. Till K. Dumt att chansa.
Ännu några fler som tittade åt vårt håll.
Sista delen i denna trestegs-raket var dotterns uppvaktning av sin mor (mig). Hon släpade runt på en stor papperskasse. Och så fick jag min present. Vid bordet. Bordet med medhavd bakelse på. Liggande i solstolen. Den medhavda.
Ur kassen plockar hon upp en riktigt stor och grann pelargon, i kruka. Och ropar Grattis mamma!
En pelargon som lika gärna, eller ännu hellre, kunde varit köpt på stället. Men som även den var medhavd.
The typical vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar