Soff-häng

Upptäckte  att jag redan skrivit ett liknande inlägg. Om soffhäng. Faktum är att ett av mina allra första inlägg på bloggen handlade om just detta. Skrivet i juni 2011. Och frågan är lika aktuell idag. För mig alltså. Verkar som om jag aldrig kommer upp i sittande ställning. I soffan, där ligger jag.
Den gången då för fyra år sedan, skrev jag att trenden i staden tycktes vara soffor på uteserveringarna. Trenden har hållit i sig. Tur för mig.
Nu har jag även upptäckt några inomhus-soffor.  Får jag göra reklam på bloggen? Självklart får jag det. Under hösten och vintern har jag testat flera olika innesoffor. Mer eller mindre bekväma. Mer eller mindre mjuka. Jag gillar mjukt. Är det mindre mjukt, då måste jag släpa med mig en stor och tjock dyna. Eller snarare så får sällskapet släpa på den. Besvärligt för mig att kånka om jag har kryckorna.  Det är även av vikt att soffan har ett hörn. Om ni förstår hur jag menar. Det är hörnet jag vill åt.
Här är mina vattenhål hittills.
Hotell Scandic Grand har en helt underbar soffa på verandan. Den går dessutom att boka!
Hotell Clarion har sköna soffor i sin lounge. Ej bokningsbara.
Wobbler har soffor i lounge-delen. Inte världens skönaste att ligga på, men funkar med några kuddar. Går att boka.
Behrn hotell har en bra soffa i vinbaren - bokningsbar.
Stora och Lilla Örebro har bokningsbara soffor om man ska äta. Kräver dock min medhavda dyna. Men väldigt goda drinkar, om det nu hör till saken?
Sådärja.  Finns säkert många fler soffhörn. Fortsätter min upptäcktsresa när kroppen och kassan tillåter.
Undrar om jag kan kräva reklamintäkter?  Kanske kan jag få en gratis-drink?

Försvaret

Ökade bidrag till försvaret? Ja tack. Till mitt försvar alltså. Immunförsvaret.  Dock vet jag inte vilken form av bidrag.
Mitt försvar är helt vridet. Jobbar mot sig själv. Inte nog med det. Jobbar även mot mig. Inte med mig.
Säg att du får en infektion. Ett virus. En bakterie. Någonstans i kroppen. Då går ditt immunförsvar igång. Snabbt. Slår till mot inkräktarna. Attack! Sedan följer en kamp, kortare eller lite längre. I de allra flesta fall vinner försvaret. Ibland med hjälp av t.ex. antibiotika.
Men mitt försvar då? Nä nä, det ska du inte tro. Att det går igång så där.  Jag tror att mina soldater har blivit för slappa. Gillar att chilla. Aningen för mycket faktiskt. På ren svenska skiter de i inkräktarna. Mer eller mindre.
Visst, till slut vaknar väl även mitt försvar. Ofta lite väl sent tyvärr.
Jag kan alltså få en allvarligare infektion pga det. Ganska snabbt. Inte bra.
Men det räcker inte med det. Ibland kan mitt s.k. försvar faktiskt rent av luras.  Genom att låtsas att de krigar, lurar mina soldater mig. Så att jag inte förstår att de faktiskt slappar.
Så, inte nog med att infektionen kan bli svår ganska snabbt. Inte alltid jag fattar att läget är sådant. Nej, där går jag och tror att det är inte så farligt. Känner att det är något, men tänker att det går väl över. Av sig själv. Så dålig är jag ju inte.
April, april!
Allt det här beror på min icke så charmiga tarm. Grundsjukdomen som är autoimmun. En sjukdom som jobbar mot både sig själv och mig.
När man sedan öser på med mediciner av potent kaliber, ja då meckar man ännu mer med mitt redan konstiga försvar. Kanske är det mina mediciner som är största anledningen till de slöa soldaterna.
Men. Vad gör man? Pest eller kolera? Säg det.
Tror att det är dags att jag börjar ta Mr Crohn på allvar.  Borde jag vistas i en lite mindre bacill-tät miljö om dagarna?
De här inkräktarna, bakterierna, kan även sitta på huden. Streptokocker. Stafylokocker. Det vet vi ju. Och för en tid sedan fick några av dom för sig att krypa in. Under huden. In i blodet. Kanske t.o.m. in i lymfan, vilket jag hoppas inte stämmer.
Soldaterna på permis. Bondpermis.
Så är det någon som har för stor arme'?  Tar gärna emot. Går bra med hemvärnsgubbar också. För att inte tala om folk från Lotta-kåren, om någon sådan fortfarande existerar.

Att sova eller inte...

Det är frågan. Att sova eller inte sova. Svaret på frågan borde vara ja. Åtminstone på kvällen. Ännu mer JA på natten.
Allt som oftast är svaret ändå nej. Lite för ofta för min del. Lite för ofta för att jag ska vara nöjd. Och glad dagen efter.
Hur svårt kan det vara? Att sova.
Först somna. Sedan helst inte vakna förrän morgonen gryr. Och om ett vaknande sker under natten; då bara somna om igen. Alltså, hur svårt kan det vara?
Fruktansvärt svårt. Vissa nätter svårare än andra förstås. Flera av er känner säkert igen er.

1. Att somna. För egen del är det svårt. Anledningen är sällan ( läs aldrig) att jag inte är tillräckligt trött. Nej, anledningen är värken. Svårigheten att kunna ligga stilla tillräckligt länge för att sömnen ska hitta mig. Underlättas av insomningspiller. Med hjälp av dessa sover jag oftast ca 4 timmar. Inte illa pinkat. Och det är piller av icke-beroendeframkallande art, märk väl.
2. Att somna om. Svårast. Om det var svårt att kunna ligga stilla fyra timmar tidigare, så är det stört omöjligt nu. Inte heller så klokt att ta ett nytt piller kl 03. Alternativet är att snurra runt i sängen. Försöka hitta en någorlunda smärtfri position. Ett annat alternativ är att helt enkelt kliva ur sängen. Händer då och då. Dock är jag så trött vid dessa tillfällen, att jag inte ens orkar läsa. Ska nog lyda väninnans råd och börja låna ljudböcker via mobilen.
Om, jag säger om, jag lyckas somna om. Då handlar det om en oerhört lätt sömn. Som upplevs mer som en ytlig slummer. Om en fågel råkar kvittra utanför - kört. Om grannen på våning tre kliver på sitt knarriga golv - kört. Om telefonen (som jag INTE har i sängen) ger ifrån sig minsta vibration - kört.

Är sömn överskattat? Några påstår det. Jag hör inte till den skaran. Tror nästan att jag värderar sömnen högre än tillgången till mat och dryck. Om jag inte sover, ja då vill jag egentligen varken äta eller inte äta dagen efter. Mår för dåligt. Kroppen min är så lättpåverkad av sömnstörningen jag har. Jag liknar känslan i kroppen vid ett hål. Ett hål i magen. Ett hål som inte går att fylla med mat. Inte dagen efter den sämsta sortens natt. Och tro mig, jag har provat allt. Allt ätbart alltså. Från avocado till Japp. Från lax till Burger King.
Men skam den som ger sig. Jag vet att det finns tyngre artilleri av sov-piller. Vill vänta så länge jag bara kan. Innan jag tvingas ta till dem. Som min älskade mormor sa: "Jag vill inte ta sömntabletter. Då kanske jag blir beroende. Då sover jag hellre illa".  Kära lilla mormor. När dessa ord yttrades var du 87 år fyllda. Skulle ha kunnat bli ett livslångt beroende...