Flix flix

Beroende. Jag har skrivit om det förr. Beroendet av rutiner. Beroendet av tekniken.
Nu har jag snabbt utvecklat ett nytt. Beroende. Det stavas Netflix.
Erbjudande om gratis-månad kunde inte dykt upp lägligare.
Hemma mest hela tiden. Ligger på soffan ännu mer än vanligt. Ryggen.
Jag har ganska många kanaler. Även utan Netflix. Men - sååå många serier! Åh Min Gud!
Började med säsong tre. Av två gamla kända bekanta. "Orange is the new black" och "The Killing". Alltså. Joel Kinnaman.
Hittade också nya bekantskaper ganska snabbt. En av dem är "Orphan black". Om jag nu skriver att den handlar om KLONER, så vinner den ju inte många av er som tittare. Låt mig då slå fast: jag är ingen vän av klon-serier. Eller av kloner generellt. Men detta är så välspelat av en o samma tjej (Tatiana Maslany) i en mängd olika roller, och även väldigt bra tekniskt utfört. Spännande.
Så ja, en favorit. Plöjde alla tre säsongerna.
En annan ny vän är "Grace &Frankie". Skippade den först eftersom jag trodde det var en komediserie. Upptäckte sedan att det är en drama-serie. Med viss komik. Om jag säger att männen i två par blir förälskade. I varandra. Till saken hör att dessa par är i 70-årsåldern. Och deras vuxna barn hanterar detta på olika sätt. En av fruarna spelas för övrigt av Jane Fonda. Finns bara säsong 1. Hittills...
Till sist har jag nu påbörjat "Bloodline". Verkar vara ett relationsdrama, med viss thriller-feeling.
Undrar om det faktum att säsong 2 av "True detective" inte går att se på Netflix, att det får vara med och avgöra hur jag ska göra. När gratismånaden är slut.
Eller ska kanske ryggen få bestämma.
Eller ska jag kämpa med mitt unnande. Om jag unnar mig Netflix, får jag skippa en fika på stan varje månad. Då jämnar det ut sig.
Kruxet är att jag fikar ju aldrig på stan.....

Support

Teknik. Ibland funderar jag. Över hur mycket teknik jag använder. Inte bara använder, utan i princip är beroende av. Tänker tillbaka. Behöver inte tänka så värst många år bakåt. Kan det vara 20 år sedan min familj skaffade mobiltelefon? Alltså en gemensam för familjen. En ganska klumpig sak. Känns som om det var då det startade. Teknik-racet. För min del alltså. Visst, vi hade en stationär dator lite tidigare. Även det en klumpig sak.
Minns knappt att jag använde den. Jag var definitivt inte beroende av varken den eller mobilen.
Men, som sagt, sedan rullade det igång.
Och i dag: Hej! Jag heter Helena och jag är teknikberoende.
Inte för att jag har planer på avgiftning. Undrar om det finns möten att gå på? Nej, jag gillar tekniken. På ett enda villkor. Att den fungerar. Som den ska.
Läste någonstans att en fem-åring fattar mer av tekniken än en medelålders. Hmm? Antagligen sant. Alltså, min hjärna orkar bara inte förstå HUR en dator kan plocka fram allt åt mig. HUR dessutom en dator kan vara så liten som min mobil. HUR ett wi-fi arbetar. HUR ett "moln" funkar.
Ärligt talat bryr jag mig inte. Är inte ett dugg intresserad av hur en dator är uppbyggd. Eller en wi-fi-uppkoppling. Det ska bara fungera. Och gör ju oftast det.
Men så helt plötsligt inte....Mobilen slocknar. Vartenda papper fastnar i skrivaren. Jag kommer inte åt mitt facebook-konto. Kommer förresten inte ut på nätet alls, eftersom servern inte kan hittas. Vafalls? Vem letar? Inte jag iaf.
Vill du uppdatera? Såklart jag vill, vill ha det senaste. Men nu har jag lärt mig att när jag precis lärt mig en sak, då ska jag nog avvakta med uppdatering. För då får jag liksom börja om från början igen. Det är då man behöver en fem-åring.
Nu håller jag tummarna för att tekniken inte strular på stadens sjukhus i morgon. Dags för magnetröntgen.

Vem ska jag tro på, tro på, tro på...

Svår fråga. Vem ska jag tro på, tro på, tro på...när allt är så här? På pricken, Di Leva!
Antagligen får jag svar på en av frågorna efter MR. Svaret på VAD det är som gör så ont. Det svaret får jag vänta på till 29/6...
Men, vem jag ska tro på handlar mer om vad jag kan göra åt problemet. Problemet som är smärtan.
Jag har en tendens att ha för många kockar. I soppan. Lyssna till för många råd. Från sakkunniga, men ändå. För många.
En av dem är självklart McSturdy. Han som nu sagt VILA, tills vi vet VAD.
En annan kock som varit inblandad ett tag, är en  osteopat. Osteopati handlar om skelettets effekt på kroppens hälsa och sjukdom. När kroppens rörelse är i balans, då finns ett tillstånd av hälsa. Typ. Mjuka manuella tekniker används för att få fart på kroppens egen förmåga till självläkning. Kroppen behandlas som en helhet. Typ.
Behandlingen känns knappt. Ingen bändande, dragande eller knäckande. Verkligen inte.
I klassisk osteopati (som jag får) ska man inte behandlas för ofta. Var 6:e vecka. Typ. Tur är det, för det kostar.
En tredje liten kocka  är akupunktör. Även här klassisk. Kinesisk. För att skapa balans i mina inre organ. För att stimulera vissa meridianer med smärtlindring i åtanke. Minska inflammationer. Inget påtagligt resultat efter ett års behandling. Men, här har jag en deal och behandlas nästan gratis. Så jag fortsätter. Osteopaten har sagt att den enda ytterligare behandling han råder mig till under tiden med honom, är just akupunktur. Då så. Att ligga där med nålar, i ett rum med mjuk belysning, är inte så tokigt. Jag brukar nästan somna till sången från den tibetanska nunnan. Hon är inte i rummet alltså, bara på cd.
Kanske ska jag blanda in en kock till?  Låter dumdristigt. Jag vet det. Men - kanske skulle jag börja lyssna lite mer på den nytillkomna kockan. Vid namn Helena.
Ska nog ta och utnämna henne till kökschef. Försöka tro på henne lite mer.