Vem ska jag tro på, tro på, tro på...

Svår fråga. Vem ska jag tro på, tro på, tro på...när allt är så här? På pricken, Di Leva!
Antagligen får jag svar på en av frågorna efter MR. Svaret på VAD det är som gör så ont. Det svaret får jag vänta på till 29/6...
Men, vem jag ska tro på handlar mer om vad jag kan göra åt problemet. Problemet som är smärtan.
Jag har en tendens att ha för många kockar. I soppan. Lyssna till för många råd. Från sakkunniga, men ändå. För många.
En av dem är självklart McSturdy. Han som nu sagt VILA, tills vi vet VAD.
En annan kock som varit inblandad ett tag, är en  osteopat. Osteopati handlar om skelettets effekt på kroppens hälsa och sjukdom. När kroppens rörelse är i balans, då finns ett tillstånd av hälsa. Typ. Mjuka manuella tekniker används för att få fart på kroppens egen förmåga till självläkning. Kroppen behandlas som en helhet. Typ.
Behandlingen känns knappt. Ingen bändande, dragande eller knäckande. Verkligen inte.
I klassisk osteopati (som jag får) ska man inte behandlas för ofta. Var 6:e vecka. Typ. Tur är det, för det kostar.
En tredje liten kocka  är akupunktör. Även här klassisk. Kinesisk. För att skapa balans i mina inre organ. För att stimulera vissa meridianer med smärtlindring i åtanke. Minska inflammationer. Inget påtagligt resultat efter ett års behandling. Men, här har jag en deal och behandlas nästan gratis. Så jag fortsätter. Osteopaten har sagt att den enda ytterligare behandling han råder mig till under tiden med honom, är just akupunktur. Då så. Att ligga där med nålar, i ett rum med mjuk belysning, är inte så tokigt. Jag brukar nästan somna till sången från den tibetanska nunnan. Hon är inte i rummet alltså, bara på cd.
Kanske ska jag blanda in en kock till?  Låter dumdristigt. Jag vet det. Men - kanske skulle jag börja lyssna lite mer på den nytillkomna kockan. Vid namn Helena.
Ska nog ta och utnämna henne till kökschef. Försöka tro på henne lite mer.