Support

Teknik. Ibland funderar jag. Över hur mycket teknik jag använder. Inte bara använder, utan i princip är beroende av. Tänker tillbaka. Behöver inte tänka så värst många år bakåt. Kan det vara 20 år sedan min familj skaffade mobiltelefon? Alltså en gemensam för familjen. En ganska klumpig sak. Känns som om det var då det startade. Teknik-racet. För min del alltså. Visst, vi hade en stationär dator lite tidigare. Även det en klumpig sak.
Minns knappt att jag använde den. Jag var definitivt inte beroende av varken den eller mobilen.
Men, som sagt, sedan rullade det igång.
Och i dag: Hej! Jag heter Helena och jag är teknikberoende.
Inte för att jag har planer på avgiftning. Undrar om det finns möten att gå på? Nej, jag gillar tekniken. På ett enda villkor. Att den fungerar. Som den ska.
Läste någonstans att en fem-åring fattar mer av tekniken än en medelålders. Hmm? Antagligen sant. Alltså, min hjärna orkar bara inte förstå HUR en dator kan plocka fram allt åt mig. HUR dessutom en dator kan vara så liten som min mobil. HUR ett wi-fi arbetar. HUR ett "moln" funkar.
Ärligt talat bryr jag mig inte. Är inte ett dugg intresserad av hur en dator är uppbyggd. Eller en wi-fi-uppkoppling. Det ska bara fungera. Och gör ju oftast det.
Men så helt plötsligt inte....Mobilen slocknar. Vartenda papper fastnar i skrivaren. Jag kommer inte åt mitt facebook-konto. Kommer förresten inte ut på nätet alls, eftersom servern inte kan hittas. Vafalls? Vem letar? Inte jag iaf.
Vill du uppdatera? Såklart jag vill, vill ha det senaste. Men nu har jag lärt mig att när jag precis lärt mig en sak, då ska jag nog avvakta med uppdatering. För då får jag liksom börja om från början igen. Det är då man behöver en fem-åring.
Nu håller jag tummarna för att tekniken inte strular på stadens sjukhus i morgon. Dags för magnetröntgen.