Måluppfyllelse. Ett ord som inte fanns i skolans vokabulär då, när jag började min bana. Självklart fanns önskan/krav om måluppfyllelse, men den benämndes på annat sätt. Nu är det inte bara måluppfyllelse, utan högre sådan vi strävar mot.
Fast detta lilla inlägg såhär när fredagseftermiddagen börjar gå mot kväll, ska inte alls handla om skolan. Utan om min egen privata måluppfyllelse.
Den som jag kämpar med varenda dag. Året runt. Om jag lägger till ordet högre framför? Njaa, där är jag inte riktigt.
Min måluppfyllelse handlar framförallt om att kunna släppa taget. Om vad? Det mesta. Allt. Typ.
Kanske inte alldeles släppa taget, men åtminstone inte hålla så himla hårt. Att öva mig på att inte fixa så mycket. Inta dona så mycket. Kanske framförallt inte föregå så mycket.
Intellektuellt förstår jag ju att man inte måste ha en framförhållning på flera veckor. I alla fall inte när det gäller vilka papper jag behöver ha med mig till ett möte. Kanske när det gäller att boka biljetter till något, men det gör jag otroligt sällan.
Jorden går inte under om jag råkar glömma. Om jag inte har total kontroll på allt. Om jag släpper taget lite.
Ni som arbetar tillsammans med mig, jag ber er om en sak. Om jag delegerar/ber er om att utföra något åt mig...säg då ifrån om/när jag kontrollerar om det blivit gjort.
Det här handlar i mitt fall även om att släppa taget om dottern. Kanske inte direkt om henne, men att släppa taget lite om hennes vardag. Att låta personalen göra lite misstag och lära sig av det. Istället för att jag går in o styr, innan det kanske ens behövs?
Två områden där jag faktiskt har nått måluppfyllelsen är så vitt skilda som sonen min och matlagning.
Svårt att ha kontroll över honom, däruppe i huvudstaden. Skönt, tycker han förstås.
Och laga mat utan recept har jag gjort länge. För det mesta iaf. Fast det är väl ett område där jag borde ha mer kontroll....
Skulle ju inte göra något att kunna laga samma sak en gång till. Om man säger så. I alla fall de gånger jag verkligen får till något gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar