Turf

Turf. Turfning. Att turfa.  Ett relativt nytt begrepp i min värld. Ett s.k. realtidsspel. Som kräver en smartphone.
Dock är det inte ett spel där man sitter hemma i soffan. Nej, det krävs faktiskt lite fysisk aktivitet.  Via cykel. Skulle ju passa mig.
Vad jag förstår går det ut på att hitta "zoner". Man samlar poäng genom att "ta över zoner". Och "behålla" dem så länge som möjligt.
Tydligen övertar man zonen genom att helt enkelt befinna sig i den. Zonen. Rent fysiskt befinna sig alltså. Efter en månad är en spelomgång slut, och den som har flest zoner vinner förstås. Då får man visst bestämma en ny zon.
Tydligen ser man varandra på kartan i appen, och kan på så vis skynda sig för att hinna före andra till en viss zon.
Som en mix av "Herre på täppan" och orientering. Typ. Fast digitalt då. Fast även fysiskt då.

Läste någonstans att  2015 hade 133 500 personer registrerat ett användarnamn i spelet. World wide.
Några av dem har jag sett. För det var när jag började lägga märke till konstiga filurer på min bakgård, det var då jag lärde mig om Turf.
Cyklister som tar en sväng in på min gård. Stannar till. Tittar på mobilen, som oftast sitter i nå'n hållare på styret. Klickar lite. Ser allmänt nöjda ut. Rättar till hjälmen och drar vidare.
Då tar de en zon. Min zon. Min bakgård.
Lite väl nördigt kan det bli. Som i går kväll. Jag drog ner rullgardinen 23.00. Kolsvart ute. Snö i luften. 29 november liksom. Under lyktan på bakgården stod han. En turfare. Jag ser direkt att det är en dylik.När han tagit sin/min zon, slirade han vidare. Så nöjd i lyktans sken.
Märklig sport det där. Kanske ska testa till våren. En zon har jag ju liksom redan hittat.