Anekdoter 2

Anekdoter. Andra omgången.  Den här har nog ännu fler av er hört. Dock inte så många som var med när det inträffade. Faktiskt bara en person. Väninnan K.
Läs eller strunta i det.
För ett antal år sedan, kanske 5-6 stycken år. Tiden går ju rasande fort. Alltnog. Jag hade tidigare samma år upplevt mitt livs första Mojito.  Mmmmm....sååå gott! Det vet  ju alla ni som provat.
Jag hade sagt detta till väninnan K, och höjt denna drink till skyarna.
Bjöd in henne en kväll, för att smaka. "Jag är inte så förtjust i drinkar" blev svaret. Jag kontrade då med att just Mojito är så frisk o fräsch, inget sötslisk här inte.
Väninnan K föll till föga och kom framåt kvällningen.
Då började jag.....
1."Egentligen ska det vara rom i en Mojito, men det har jag ingen. Vi tar vodka."
2. "Sedan ska man mortla lime. Det har jag visst inte heller. Vi tar citron."
3. "Sockerlag ska det vara. DET kan jag fixa!"
4. "En annan viktig ingrediens i just Mojito, är mynta. Men det är visst basilika som står i mitt köksfönster. Äh, vi tar det."
Vid det här laget såg väninnan ut som ett frågetecken.  Hur jag såg ut vet jag lyckligtvis inte. Antagligen speedad. Utan att ha intagit varken alkohol eller annan drog.
Hur "Mojiton" smakade? Det minns jag lyckligtvis inte heller...
Som en salladskryddad vodka sour kanske?
Det var inte det som var det väsentliga. Det var upplevelsen.  Målet är ingenting, vägen är allt. Eller hur det nu var.

Anekdoter 1

En ovanlig händelse ägde rum häromsistens (konstigt ord, men det ska faktiskt vara så). Pga en viss födelsedag. Fest. Det var fest. Min fest. Allting var precis som jag önskat. Bl.a. berättades det lite anekdoter. Om mig.  Finns lite att ta av. Jag kommer att skriva en i taget här.  Många av er som läser har redan hört. Eller var kanske med när det hände, det som sedan blev en anekdot. Alltnog, jag skriver här. Istället för på papper. För min egen skull. För att inte glömma.  
En händelse som egentligen är två, utspelade sig i ett annat land. På en  ö i Medelhavet. För väldigt länge sedan, snart 30 år sedan.
Jag, väninnan S och våra ganska små barn.  Efter middagen gick vi en kväll vidare till en bar av något slag. Medan vi väntade på att kyparen skulle komma, lekte barnen på uteserveringen. Min dotter K och ett annat barn ägnade sig åt "gosedjurs-kastning". Att kasta lejonet Manne emellan sig.  Kyparen sprang runt med brickor fullastade med drycker av olika slag. Ja, ni kan ju räkna ut vad som hände. Ett av K:s kast träffade perfekt brickan. Underifrån. Glas och vätskor for åt alla håll. Jag tänkte att nu blir vi inte serverade.
Men kyparen verkade van vid att bli träffad av  mjukislejon. Han kom efter diverse städinsatser, för att ta vår beställning.
S beställde en öl och jag ville så gärna ha en liten Drambouie. En liten. So, I said: I'd like Drambouie. One. Please.
Mycket riktigt. Jag fick in one. One bottle.  Pga incidenten med Manne, vågade jag inte bråka.
Än i dag funderar jag över om kyparen verkligen missförstod mig. Eller bara ville hämnas.
Konstigast av allt är att jag fortfarande älskar denna dryck.

Röda dagar

Undrar om jag kan inleda med att jag läste något?  Det börjar bli en standard-fras här på bloggen. Den här gången vet jag i alla fall var jag läste det, som jag läste. Det var i lokaltidningen. Som jag inte läser i pappersformat. Utan på nätet. Men det hör inte hit. Det var någon form av kåseri. Eller kanske säger man inte så längre? Kanske heter det blogg även i lokaltidningen? Skit samma.
Det handlade om röda dagar. Det har ju precis varit en sådan. Kristi Himmelsfärd. Med som alltid, efterföljande fredag som en klämdag.
Alltså för många av oss: fyra lediga dagar. Varav två borde varit helt vanliga vardagar.
Jag har lite svårt för röda dagar. Visst, det är alltid skönt att vara ledig. Men jag har, precis som kåsören/bloggaren i tidningen,svårt att hålla reda på var jag befinner mig. Inte rumsligt, men att hålla koll på vilken dag det faktiskt är. Det kan vara krångligt. Som förra veckan när torsdagen blev en söndag. Följt av en fredag som egentligen var en helt vanlig dag. Fast ledig. Och sedan en söndag till så snabbt inpå. Krångligt. Kontrollbehovet har det lite jobbigt då.
Den här gången löste jag problemet genom att ligga sjuk från fredag em till  måndag morgon. Dagarna bara försvann.  Plötsligt var det en vanlig måndag morgon. Skönt på något knasigt vis.
Diagnos? Förmodligen.