En ovanlig händelse ägde rum häromsistens (konstigt ord, men det ska faktiskt vara så). Pga en viss födelsedag. Fest. Det var fest. Min fest. Allting var precis som jag önskat. Bl.a. berättades det lite anekdoter. Om mig. Finns lite att ta av. Jag kommer att skriva en i taget här. Många av er som läser har redan hört. Eller var kanske med när det hände, det som sedan blev en anekdot. Alltnog, jag skriver här. Istället för på papper. För min egen skull. För att inte glömma.
En händelse som egentligen är två, utspelade sig i ett annat land. På en ö i Medelhavet. För väldigt länge sedan, snart 30 år sedan.
Jag, väninnan S och våra ganska små barn. Efter middagen gick vi en kväll vidare till en bar av något slag. Medan vi väntade på att kyparen skulle komma, lekte barnen på uteserveringen. Min dotter K och ett annat barn ägnade sig åt "gosedjurs-kastning". Att kasta lejonet Manne emellan sig. Kyparen sprang runt med brickor fullastade med drycker av olika slag. Ja, ni kan ju räkna ut vad som hände. Ett av K:s kast träffade perfekt brickan. Underifrån. Glas och vätskor for åt alla håll. Jag tänkte att nu blir vi inte serverade.
Men kyparen verkade van vid att bli träffad av mjukislejon. Han kom efter diverse städinsatser, för att ta vår beställning.
S beställde en öl och jag ville så gärna ha en liten Drambouie. En liten. So, I said: I'd like Drambouie. One. Please.
Mycket riktigt. Jag fick in one. One bottle. Pga incidenten med Manne, vågade jag inte bråka.
Än i dag funderar jag över om kyparen verkligen missförstod mig. Eller bara ville hämnas.
Konstigast av allt är att jag fortfarande älskar denna dryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar