John and Greg - my new BF:s

Anglofil. Tror jag sagt det tidigare? Kanske flera gånger?  För det är vad jag är. Alltså, jag kan ju inte påstå att jag gillar ALLT som är brittiskt. Men det mesta. Det kan gälla litteratur. Tänk deckare. Nästa led i associations-kedjan blir nästan automatiskt England, eller hur? Det kan gälla musik. Bryan Ferry, Sting o Morrissey. Bara för att nämna några.   Humor - ja vad kan man säga? "Helt hysteriskt" (Ab fab) och Monty Python. I say no more. Ni fattar?
Men - en sak som jag väl inte helt fallit för är den brittiska maten. Visst, England är en melting pot vad gäller mat från olika kulturer. Men den inhemska maten har väl "sådär" standard. Man tröttnar rätt snabbt på fish & chips. Sönderkokta grönsaker. När jag vid ett tillfälle bodde i familj i Manchester under tiden på lärarutbildningen, så försökte jag allt som oftast krångla mig från middagen. Jag cyklade mycket hellre ngr km in till den indiska delen av storstaden. Där fanns MÅNGA möjligheter att äta både gott, starkt och billigt.
Men. Nu har jag snöat in på ett matlagningsprogram. Från England! Masterchef UK. Originalet alltså. Ingen j-a svensk kopia med Per Morberg o grabbarna. The real stuff. Med två charmiga programledare/domare. Varav en är kock och den andre nå´t så fint som "råvaru-expert". Det ni! John and Greg.
Förutom att jag lär mig en massa om matlagning, får "umgås" med John and Greg en timme, så lär jag mig också en hel del ny engelska. Nu vet jag t.ex. att pepparrot heter horse-radish. Är det inte häst-rädisa fritt översatt?
Och jag vet att man inte, som jag alltid gjort, måste kalla potatismos för mashed potatoes. No no no. Det räcker så bra med I´m serving it with mash.
Om jag någonsin klarar att resa till UK igen - då är denna kunskap ovärdelig.

Kryssning

Jag har varit på kryssning. En tur som nog borde ha ställts in pga hårda vindar. Ja, alltså en kryssning mellan hårda is-spår och halkiga is-fläckar. Här på stadens cykelbanor.
En fråga: hur kan jag ha motvind åt alla håll? Hit och dit? Fram och tillbaka? Eller är det så att det bara är en symbol för livet mitt =)
Men inget ont som inte har något gott med sig. Det är ju sportlov. Jag har sportat. Är alldeles svettig och flåsig. Efter min egen lilla kryssning. Med Icelandia.
Nu kaffe. Utan semla...

Vidden av problemet.

Jag har många brister. För närvarande en större än vanligt. Mycket större.
Bristen på sömn. Jag är mycket medveten om att alla då och då har svårt att sova. Någon eller flera nätter. Kanske pga stress? Kanske pga oro? Kanske pga annat?
Min brist på sömn har rent fysiska orsaker. Min bäckenled, en av mina diskar,  samt min ena höft. Kan det bli mer fysiskt?
Jag klarar inte att ligga stilla i sängen mer än ngr timmar, sedan gör själva trycket för ont. Ja, jag försöker slappna av.  Ja, jag har Tempurmadrass, och mjukt skumgummi också. Ja, jag tar insomningstablett/er. Tack vare pillret somnar jag ju, men efter ca 3 timmar är det kört. Helt kört.
Måste upp och ligga/sitta på min Pilatesboll, stå på knä eller vad som helst. Då är jag ju såå trött, det är faktiskt ett under att jag inte bara tuppar av.
Funderar på om jag skulle försöka fixa nå´n sorts anordning som ger NOLL tryck mot  kroppen vid liggande? Vad? Hur? Ska jag hänga i knäveck eller sväva på annat sätt? Undrar om man kan ha en så´n där floating-tank i badrummet? Om det inte var så dyrt kunde jag ju kanske gå till ett spa och sova middag i en så´n tank om dagarna.
För att ni ska förstå vidden av problemet kan jag nämna att både mina kollegor och vänner kommenterar att jag är så tyst. Jag orkar helt enkelt knappt prata. Ni som känner mig förstår ju då hur allvarligt detta är...

Slit o släng? No no no...

Det finns flera skäl. Främst ekonomiska. Numera även fysiska, dvs mina fötter. Och som ren bonus miljöskäl. Till vadå? Till att jag inte är någon slit o slängare. Numera. Jag återanvänder. Recyclar. Köper och säljer. Second Hand. Begagnat. Säg Tradera och jag går igång. Säg Blocket.  Innan fotproblemen gick jag även igång på Myrorna. Bra & Begagnat. Tyvärr svårare nu när det är besvärligt att gå.
So, thank God for internet.
Jag har gjort en del bra affärer genom åren. Mest kläder, som inte hänger på varenda människa. Och som kostat 25 kr för en jacka eller kjol. Köpte svarta jeans för 1 kr häromsistens. Senaste klippet är en dunkappa för 50 kr. Kanske lite väl illgrön t.o.m. för mig. Men jag behöver ingen reflexväst när jag cyklar!
Frakt tillkommer ju förstås, men allt som allt kostade kappan 90 kr. Får väl anses överkomligt? Jag har heller inte sett någon likadan här i staden, tycker jag är lite kul.  En dag när jag cyklade genom centrum, ropade en man efter mig: "Åh, vilken skön, grön dam!"  Hm....skön - ja gärna. Grön - kan jag inte argumentera mot. Men DAM? Nej nej nej...

Dock köper jag ju inte bara. Jag säljer också. Så till den milda grad att jag i nuläget inte kan hitta nå´t mer att avyttra.  Borde tillverka objekt och lägga ut. Vad? Kanske ska virka nå´t?

Känns extra bra med recyclandet just där jag bor nu.  Här finns nämligen noll sopsortering. Noll! Det enda jag sorterar är papper och glas (ibland). Så, nu har jag erkänt det. Men det miljön förlorar på mig där, det får den igen vad gäller utsläpp vid ny-tillverkning av annat. Så det så. Jag är nöjd.

Valuta

Många besök i vården blir det. Mest för egen del. Men även med dotter och numera med lilla mamma. Oftast försöker jag  lägga besöken utanför min arbetstid, men det är inte alltid möjligt. Då försöker jag ta kompledigt, om jag har några innestående timmar. Jag har väl kanske inte fattat att sådan tid bör användas till roligare saker. Kanske någon liten tripp till en annan stad? Kanske för att umgås med någon vän? Eller annat roligt.
Men inte jag inte. Nänä, jag tar min komptid för att besöka vården i olika former. Rent ekonomiskt är det väldigt bra, men kanske inte så bra för själ och hjärta?
Egentligen är det inte mycket som slår ett besök i vården. Och då menar jag i negativ mening. Att sitta i ett väntrum utan att kunna sitta t.ex. Ingen höjdare. Att linka fram i korridorerna på kryckorna och få ondare i fötterna för varje korridor-krök. Ingen höjdare.
Veckan som gick var en riktigt höjdare. Eller inte.
Måndag: med lilla mamma på vårdcentralen (se tidigare inlägg).
Tisdag: till vårdcentralen för att lämna prover inför morgondagen.
Onsdag: till mag/tarm-mottagningen för dropp som jag får var 8:e vecka. Samt till kiropraktorn som jag går hos på remiss från ortopeden.
Torsdag: till tandläkaren samt till vårdcentralen (IGEN) med dottern pga hennes eksem.
Fredag: Näe, jag besökte nog inte vården denna dag?!  Men i morgon måndag är det dags igen. Då är det ögonläkaren med lilla mamma.
Ja, ni hör ju. Ibland tror jag kanske att alla dessa besök gör att jag aldrig blir bättre i fötterna? Det vore ju helt klart roligare att krycka sig fram på ett av stadens varuhus...Men jag försöker trösta mig med att det skulle bli mycket kostsammare. Jag får i alla fall bra valuta för landstingsskatten.