Jag tar ju mina cykelturer. Är jag i form, blir det flera om dagen. En del korta. En del lite längre. Ofta cyklar jag över stadens gator och torg, antingen på väg bort eller hem. Nu när sommaren slagit till med full kraft, ja det är folk överallt. På sta´n alltså. Precis överallt.
Mest förstås på alla uteserveringar. Men i dag såg jag folk ( ja, en kille i 20-årsåldern, ensam, men ändå - folk) på ett lite udda ställe. Men är man soldyrkare så är man.
Han låg och lapade sol. Som så många andra. Men den här killen låg mitt på en gångväg. En gångväg som inte var asfalterad. Mitt på gruset låg han. Precis bredvid honom bredde gräsmattan ut sig. Varför i hela fridens namn låg han inte där? Utan på gruset? Kanske en fakir? Eller kanske hade han ont och använde gruset som spikmatta? Vad vet jag.
Min cykelväg gick parallellt med gångvägen, så jag var nära.
Jag var också nära att stanna och kolla om han levde. Men han låg ju där och läste i solen, så jag förmodar att han var vid liv.
Och när jag cyklade vidare såg jag en skylt. "Beträd ej gräsmattan".
Det finns hopp om dagens ungdom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar