Diagnos?

Jag har fått en diagnos. En trolig sådan. Sannolikheten är ca 90 %. Enligt farbror doktorn, en farbror jag känt i måååånga år. En ortoped-kirurg. Som nu inte tycker att jag egentligen hör till hans bord längre. Kanske hör jag till neurologerna. Till farbröderna där. Förresten, farbror och farbror. Farbror doktorn är väl kanske ett par år äldre än mig, då kan han väl inte vara en farbror? Men han har på nå´t sätt alltid varit det. Så länge som jag känt honom. Och då, i början, var jag ingen tant. Det vet jag bestämt. För det är länge sedan.
Så är det med vissa. De föds som tanter. Eller farbröder. Medan vissa aldrig blir det. Som jag (haha).
Vi - mina jämnåriga & jag- brukar säga att vi är den första generationen som aldrig blir tanter. För mig har det aldrig varit ett positivt ord. Tant.  Men för dagens unga är det ett "må-bra-ord". Det är kult att vara tant. I alla fall om man är en ung tant. En 30-åring som involverar vissa begrepp ur tant-katalogen i sitt liv. Som att baka kakor. Ordna kaffe-rep. Använda vintage-kläder. Virka. Och en del annat.
Rynkor och benskörhet. Nej, det går nog bort ur deras katalog. För att inte tala om klimakteriet och dess besvär. Egentligen är det kanske i samband med dessa besvär som man blir tant. Eller?
Men nu kom jag bort från ämnet. Diagnosen. Den sannolika. Ett fint namn har den. Neuropati. Låter nästan som en forna tiders sinnes-åkomma. Eller svaghet i nerverna. Som vissa kvinnor påstods ha.
Diagnosen har med nerverna att göra. Men med den andra sortens nerver, de mer fysiska. Neuropati handlar om att smärtan sitter i själva nerven. Att nerven självt gör ont. Inte nödvändigtvis pga att den är klämd eller skadad på annat sätt. Den gör bara ont.
Det kan väl vara bra med en diagnos. Men jag vill inte ha just den här. Hade mycket hellre haft fel på en sena i foten. Eller en nerv i kläm i foten. Något som går att fixa till.
För mot neuropati finns ingen bot. Kan kanske lindras ngt med vissa piller. Men den medicinen tar jag redan.  Och det är en satans otur att det sitter just i fötterna...
Bara att gilla läget. Dock är nervsmärta svår att gilla.
Inte ens ett tant-epitet som rullatorn hjälper mig. Då kan jag lika gärna ta en skateboard. För det är ju själva belastningen på fötterna som ger mig smärtan.
Om jag tränar hårt kanske en skateboard inte är så dumt förresten. Under förutsättning att jag kan åka stående på händerna.
Är det tantvarning på det också?