Telefon-försäljare

Telefon-försäljare. Om inte hatade, så snudd på. Trots att jag är med i NIX-registret så ringer de. Det är väl så att om man någon gång köpt/prenumererat på något, så har den koncernen rätt att ringa. Trots NIX. Som "kund" hamnar man då i ett slags gråzon. I dag blev jag uppringd. Säljaren hävdade att jag NOG deltagit i en tävling on-line. Och nu skulle jag få nya Bondfilmen hemskickad för 29 kr.  Luttrad som jag är frågade jag genast vad jag förbinder mig till. Jo, jag skulle ju bli medlem i xxxxxxx som är en film-sajt med fast månadsavgift. Icke sa Nicke. Men - jag var inte otrevlig.
Telefon-försäljare. Ett inte ovanligt första yrke. Ett yrke utan yrkesstolthet. Tror jag. Att dag efter dag gå till jobbet. För att gång efter gång bli avsnäst. Svuren åt.  Och så på´t igen.
Att få denna ingång till arbetslivet kan ju inte kännas bra.
Att sitta framför en skärm där olika namn och telefonnummer rullar fram. Och vara "tvungen" att försöka sälja en produkt som man antagligen själv inte alls skulle vilja ha. Låta trovärdig. Låta trevlig. Och säkert 9 gånger av 10 få skit tillbaka.
Få lön baserad på provision. Konstiga arbetstider. Kanske jobba 15-21 varje dag. Inte så lyckat. Inte rent socialt. Och heller inte så bra för en kanske redan morgontrött 19-åring. Om ni förstår hur jag menar. Kan kännas skönt med sovmorgon, men hur förberedd blir man då för övriga arbetslivet?
Mig veterligen är det ingen, eller väldigt få, som jobbar kvar någon längre tid i detta yrke. De få som blir kvar i branschen, är möjligen de som på något sätt lyckas avancera.
I mina ögon är dessa unga telefon-försäljare något av hjältar. Visserligen pratar de mycket negativt om sitt jobb, det är ju inte så lojalt, men de går dit i morgon igen. Sitter där och ringer. Jublar (kanske) när de säljer ett digital-tv-abonnemang. Kommer hem sent. Ibland nästan utan röst. Tvingas sjukskriva sig utan att egentligen vara sjuka. Bara hesa.
Jag är aldrig otrevlig mot dem. Det slutade jag med när sonen fick sitt första jobb. Som telefon-försäljare. Han var tvungen att sälja ett visst antal abonnenmang / dag. Han slet. Ibland gick det. Ibland inte.
En del historier berättade han. Om vad folk sa/skrek i telefon. Ojojoj!  Jag ska berätta en. Den är ovanlig. Den är rar. Sonen fick upp namn och telefonnr till en äldre dam. Dessa var väl inte den grupp som ofta nappade på digital-abonnemanget. Men men...Den här damen var väldigt intresserad. Ställde följdfrågor. T.ex. ville hon veta om Sport-Channel ingick. Att det var säkert? Hon var så intresserad av motorsport. Jadå, sa sonen. När de pratat hit och dit en längre stund, var sonen rätt övertygad om att han sålt ett abonnemang. Av någon anledning frågade han om hennes tv-apparat. Och då kom det; Vadå tv? Måste jag ha en tv? Nej, det har jag inte. Då är jag väl inte intresserad längre...
Så pga sonens allra första jobb, är jag alltid trevlig mot de som ringer. Men - jag är också väldigt snabb. Väldigt. Snabb med att säga att jag inte är intresserad. Inte av något alls. Kasta inte bort din dyrbara tid på att prata med mig. Det leder ändå ingenstans. Sorry.
Då önskar de mig nästan alltid en trevlig dag/kväll. Det står i manualen att de ska göra så.
Länge efter att sonen slutat, kom det många fraser från säljandet. När han pratade i telefon. Och att bli önskad en trevlig dag är ju aldrig fel.