Att äta eller inte äta...?

Dagens fundering. Att äta eller inte äta. Kanske är frågan hur och vad och när det ska ätas? Eller inte? Dieter finns det många.
Jag funderar i dag över 5:2.
För många tycks det vara en kanon-grej. Tidigare i höst provade jag. Tänkte att jag kan väl köra en månad. Det skulle inte göra något att tappa några kilon. Och så må bättre då, på köpet.
Måndagen började jag. Fasta. Eller, halvfasta kanske det heter. 500 kalorier.  Här ska minsann inte fuskas. Jag fick inte i mig ens 500 kalorier.  Det var inte svårt alls, minns jag att jag tyckte. Kanske suget på kvällen var lite jobbigt, men det finns ju te! I stora baljor.
Och jag visste ju att jag skulle få äta som vanligt på tisdagen, nästa fastedag var på onsdag.
Men - när tisdagen kom...varför ska jag äta som vanligt? Äh, jag kör en dag till med fastan. Jag behöver inte äta. Alltnog. När onsdagen kom var jag väl lite trött kanske, men inte hungrig direkt.  Detta var ju min egentliga fastedag, so bring it on.
På onsdagkvällen vet jag att jag tänkte; i morgon måste jag ju faktiskt äta igen.
Gjorde jag det? Neeej. Varför ska jag äta? Jag fungerar ju ändå? Bara att köra på med fastan.
Har ni förstått? Jag fastnade i fastan. I det beteendet. Att inte äta.
På torsdagkvällen kom jag till sans. Insåg att det här går ju inte. Varför blev det så här? Att jag så snabbt kom in i "inte-äta-alls-tänket"? Fick en fundering på hjärnan då. Som malde runt. Kan detta ha att göra med min bakgrund, min historia?
Och, tänk! På fredagen hörde jag på tv-nyheterna om 5:2. Att läkare och andra utfärdade en varning. Inte om dieten i sig, men en varning till en grupp människor. Att inte anamma detta.
Den gruppen tillhör jag. Det är min historia.
Gruppen av alla som drabbats av ätstörning. Nu eller bakåt i tiden. En gång anorektiker - alltid anorektiker. På det mentala planet.
Att det var så lätt att halka in på det spåret trodde jag inte. Känslan av att inte "behöva" äta, hur lätt jag kände att kontrollen kom. Otäckt var det.
Så, ingen 5:2 för mig. Jag vill inte fastna. Inte tappa 20 kg istället för 2-3.
Jag skulle kunna lägga ut ett foto här, på mig med minus 20 kg vikt. Taget i slutet av 70-talet. Men det gör jag inte.
Jag går och äter tomtegröt istället. En hel så´n där korv tror jag.