Så förargligt

Jag har gjort något så dumt. Så förargligt. Inte i mina egna ögon, men i lilla mammas.  Kanske är det bara en generationsfråga? Eller är jag en dålig värdinna? 
Bjöd hem en vän. En vän som även besöker lilla mamma regelbundet.  Vi skulle fika och prata. Om livet och annat väsentligt. Och det gjorde vi. Fikade och pratade. Mycket trevligt.
Några dagar senare besökte vännen min mamma. Hon (vännen) berättade för mamma om sitt besök hos mig. 
Varpå mamma efter lite slit med talet, frågade vad jag bjudit på? Jaa, sa min vän, jag fick kaffe och en mazarin.
Och nu kommer vi till det förargliga. Mamma uttryckte med hela kroppen att det här var ju inte okej! En MAZARIN! EN mazarin? En köpe-mazarin dessutom!  
Och det vet jag ju, jag känner min mor. Att man bjuder inte på endast en mazarin. Kanske behövs inte SJU sorter, men att bara ställa fram en sort! Inget att välja på? Huuuvvvaaa!
Så jag får försöka bättra mig. Får baka lite småkakor kanske? Letar bland mammas recept. Inser att jag 1) behöver en noggrannare hushållsvåg,  2) måste lära mig vad mycket varm ugn betyder. Kruxet är bara att jag skulle frågat lilla mamma lite tidigare i livet...
Tur att jag nu fått en granne som hänger nybakta bullar på min dörr!