Skitprat. Jag är inte mycket för skitprat egentligen. Visst är det kul att ägna sig åt skvaller-rapporter ibland. Men bara en kort liten stund. Och bara om visst sorts skvaller.
Men skitprat kommer i många skepnader. Den skepnad jag ägnar mest tid åt är den som verkligen lever upp till epitetet.
Jag pratar om tarmen. Tarmarna. Snacka om skitprat. Men det är nödvändigt ibland. Lite oftare än ibland om man som jag har en sjukdom i systemet. En kronisk sjukdom. Som jag ofta försöker förtränga. Crohns sjukdom. Ingen rolig sjukdom när den är aktiv. Men - skitprat om Crohns. Ja, det ägnar jag mig åt. Nödvändigt. Det finns ju tyvärr en massa saker som kan hända inne i tarmen.
Kanske just du har klarat dig. Från både åkomma och skitprat. Från oss som ägnar oss åt det. Var glad för det! Dock tror jag mig veta efter alla sejourer på min kära mag/tarm-mottagning, att man bör ägna sig åt skitprat. Eller rentav ska. Någon gång då och då. Även om man inte har en diagnos. Kanske kan just det skitpratet vara räddaren i nöden. Att man förstår att nu är det dags att gå till doktorn. Att kolla upp tarmen. Inifrån liksom. För säkerhets skull. Det finns ju åkommor, tarmrelaterade, som är värre än Crohns. Så, häv dig iväg om du inte går på toa som vanligt! Oftare? Mer sällan?
Jag vet att i år ska alla som fyller 60 få en chans. En chans till antingen coloscopi (ja, man överlever) eller att lämna avföringsprov ( väldigt lätt att överleva). Som en slags screening. Jag uppmanar dig som är 60, eller känner någon född 1954: Ta vara på den här chansen! Den kan rädda liv.
Det var allt från mag -och tarmförbundets informationsavdelning för denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar