McDreamy, Kurt & jag

Jaha. Igen. Historien upprepar sig. The story of my life alltså. Rubriken på historien är "Det blir inte alltid som man tänkt sig".
Dock skulle det nästan lika gärna kunna stå "Det blir (nästan) aldrig som jag tänkt mig".
Kapitlet i storyn denna gång heter "Sommaren".  Som ju ska vara en tid av rekreation. Batteriladdning. 
Inte den här sommaren.  Efter hjärnkollen följde fem ganska lugna dager. Faktiskt. Lätt att glömma. 
Sedan bröt nästa lilla helvete ut. Ett litet helvete  jag inte tänker ge er detaljer om. Mer än att det handlar om en region på kroppen som är starkt relaterad till min Crohns sjukdom.
Alltnog; jag åkte till sjukhuset i tisdags. I tron att jag skulle få min behandling för just Crohns. Dock hade det här lilla helvetet gett mig besvär under ngr dagar, så jag nämnde det. Inte bra att få behandling om man är drabbad. Av helvetet alltså.
Dr McDreamy kom och tittade. Hummade att det inte såg bra ut. Gick och fångade in en kirurg. En kvinnlig. Har funderat på om han flirtade lite så att hon kom? Nej, han är inte den typen.
Alltnog. Dr kirurg sa att det här måste vi operera. I dag! Det finns inga lediga tider, men vi lägger in dig. Så får vi ta dig under kvällen/ natten. Då var kl 10.30. Ingenting hade jag med mig. Ingenting. Fasta påbörjas. 
Först låg jag i ett förråd till 15.30. Då hämtades jag till kirurgavdelningen. Där var det fullt. Jag fick plats i ett data-rum. Gjorde ingenting. Det var värre med hård sjukhussäng och min rygg. Fick låna varenda ledig kudde.
Droppet stacks fel. Blodet rann. Till slut satt kanylen där, lite på svaj. Gjorde ingenting. 
På kvällskvisten var det dags. Hibiscrub-duschen avklarad sedan länge. Lugnande dryck. Fantastisk personal på operation. Min enda oro gällde operationsbordet. Vet av erfarenhet att de är stenhårda. Uttryckte denna oro, i mitt lummiga tillstånd. Fick ett helt underbart svar: Ja men du förstår Helena, att du har tur. Just det här op -bordet har en Tempur-topp! Va? Men då kanske jag kan få ligga här hela natten, säger jag. Sedan ingenting. Bara skönt o svart! Narkos.
Inte lika skönt är det efteråt. Inte så skönt att gå runt med ett öppet snitt. I den här delen av kroppen som jag inte närmare går in på. Öppet snitt har att göra med tömning.  Så. Nog nu.
Lyckades omboka färjan till den stora ön. Flytta fram ngr dagar. Dock blir ju semestern två dygn kortare. Fyra dygn till priset av sex.
Men det blir ju bra. Om jag läker lite mer.
I dag händer det som inte får hända. Dottern säger: Jag känner att jag har så ont vid armbågen. Känns som om knölarna (knölrosen) är på väg tillbaka.  
Nej nej nej! Det enda jag bett  om sedan senaste utbrottet av dessa knölar är; låt det hålla sig borta över semestern!!!!
Håhåjaja. Ovisst läge nu. Är det någon som inte vill att vi ska få byta miljö alls, denna sommar? Vem? Finns det någon mening bakom? Vilken?
Hjälpmedelscentralen behöver få lite semester. NU! Snälla....
I väntan på att se om vi kommer iväg, har jag sällskap av en kommissarie. Vid namn Wallander. Kurt Wallander.  Senaste och sista raden av episoder är mycket bra. Nu ska jag se fjärde delen av sex. Kurt får mer o mer problem med minnet. Bara det är värt att följa. Hur ska det sluta?