Friends

Vänner. En del av mitt inte helt okomplicerade liv. En stor del. En del där jag känner mig väldigt rik. Jag har många vänner. Nära vänner. Och lite mindre nära, men ändå väldigt goda vänner.
Friends. Tv-serien. Som också är en kär gammal vän. Går att se även nu, repriser hela tiden.  Jag, som älskar snabba repliker o att slänga käft, ja ni förstår ju att jag gillade/gillar Friends. Inte bara pga replikerna, utan framförallt pga vänskapen. Som klarar i princip allt. 
Jag har alltid varit rädd. Rädd att en vänskap ska försvinna. Försvinna för att den inte är jämlik. Inte så att ena parten är MER vän än den andra, utan för att ena parten inte kan delta på alla sätt, inte klarar att göra saker, behöver hjälp. Svårt att räkna ut vilken part som är jag....?
Men, på senare tid har jag lärt mig. Att det faktiskt inte är så. Att vänner ställer upp. Att jag  vågar be om hjälp. Att jag kan ge något tillbaka, trots att jag inte kan gå med på promenaden. Eller följa med på resan. Eller träningen. Eller flytt-bära. 
Jag kan tillföra annat i vänskapen, går inte in på det. Men jag börjar lära mig att lita på att vänner stannar. Trots allt.
Jag tänkte efter lite. Över mina vänner. Och tanken upptäckte att jag är "medlem" i ett antal  grupper. Eller sammanhang kanske är ett bättre ord. Här är några:
BBB .
HHH.
AW-gruppen.
RUT/Karin Karlssons Vänner.
Övriga medlemmar i dessa konstellationer vet vad namnen står för, det får räcka så.
Men - förutom dessa små föreningar, är jag även välsignad med nära vänner i singular.
Här i hemstaden. På västkusten. I Västergötland/Småland. I Stockholms-trakten. 
Vänner som jag kan prata med allt om. Fantastiskt!
Även om några arbetskamrater ingår i någon av ovan nämnda grupper, så måste ändå sägas: jag har en hel drös med underbara kollegor också!  Mycket viktig faktor!
Så, på många sätt är jag en rik person. Det jag jobbar med nu är att försöka fördela mina små rop på hjälp. Bland alla dessa. Så jag inte tröttar ut en i taget. Det är min strategi.
Jag vill ju ha dom kvar, inte för mitt behov av hjälp, utan för själva vänskapens skull.
Förresten, någon mer som sett Friends? Jag vet att jag egentligen var för gammal, kanske var jag över 40 första gången. Friends-karaktärerna är väl 30, eller?
Men - jag kunde aldrig låta bli att försöka fundera ut vem av dem jag ville vara? Eller vem av dem jag faktiskt var?
Rachel? Monica? Phoebe?  You tell me! Känns helt ok vem av dem du säger!