Olika

Vi är olika. Tack o lov. 
De som känner mig vet. Att jag lätt oroar mig. Det gör inte alla. Tack o lov. Jag har lätt att lugna andra. Ganska lätt att hantera andras oro. Dock inte min egen. Inte alltid. Oftast inte.
Jag vistas en hel del i vården. På,olika mottagningar. Med olika personal såklart. En del av dem känner mig. Sådan personal som varit kvar genom åren. En del av dem har lärt sig att läsa av mig. Hyfsat bra. 
Men så händer det ju att jag träffar på nya personer. Så är det för oss alla. Inte som förr. En och samma husläkare. Eller som när jag barn - provinsialläkare. Hette det väl?
Nåja. För att om möjligt göra en lång historia liiiiiite kortare; mitt immunförsvar är inte på topp. 
Jag behandlas sedan många år med mediciner som tar ner försvaret. Immunsuppressiva medikamenter. Som är bra för min sjukdom , mindre roliga bekantskapen Crohn. Dock säger det sig själv att ett fungerande immunförsvar vore bra att ha. Speciellt i ett yrke där jag vistas nära yngre barn.
Så. När jag mådde pest och pina härom veckan,och till slut tog mig till vårdcentralen. I ett sådant läge kan jag inte räkna med att träffa den doktorn som jag är listad hos. Inte när jag får en tid samma dag som jag ringer. Det förstår jag helt och hållet.
Jag mådde illa. Var yr. Så in i norden trött. En massa konstiga symptom. Den här doktorn var bra, det är inte det som är poängen. Hen var väldigt noggrann. Och när hen såg att jag står på den där suppressiva behandlingen, då blev det ännu mer noggrant.
Men, till en person med min ickefungerande oros-hantering, blir det inte bra att doktorn säger: "jag vill ta de här proverna för att se om du har något elände i levern, gallan eller bukspottkörteln. Så vi ser om det är någon belastning på ett eller flera inre organ."
Då tänker inte jag; aha, kanske lite gallsten! Oh nej, då tänker jag: något malignt har invaderat mina inre organ. Och växer där nu.
Lite så tänker jag.
Inte blev det bättre av att hen också sa:" Vi ringer FÖRE helgen bara om det är något mindre bra med dina prover. Annars hör vi av oss nästa vecka."
Jaha. Jag vågade knappt titta på telefonen när det ringde. 
Sedan ringde de inte alls, inte efter helgen heller. Och tänk; inte ens då slappnade jag av. Nej då, man har ju hört talas om viktiga provsvar som kommer på avvägar, eller hur?
När jag till slut inte stod ut längre, ringde jag upp. Det visade sig att det var inte provsvaren som kommit på avvägar. Det var doktorn. Men det är en annan historia. Och proverna var ok!