Kvarg?

Kvarg eller inte kvarg - det är frågan. Kvargen har blivit ett ämne för många diskussioner på sista tiden. För eller emot. Älska eller hata. Äta eller inte.
Lätt val för egen del. Jag både äter och älskar kvarg.
Kände att jag kanske skulle ta reda på vad det egentligen är jag stoppar i mig. Färskost vet jag ju, men sedan då?
Jo, kvarg är färskost gjord på surmjölk, och koagulerad (orkade jag inte ta reda på vad som menas med...) med mjölksyrebakterier. Skillnaden mot keso är att den (keson), görs på vanlig söt skummjölk, fast även den koaguleras med mjölksyrebakterier. Men det är surmjölken som ger kvargen den där lite syrliga smaken. Som jag gillar. Lite kärv nästan. I alla fall den naturella. De smaksatta varianterna är lite lenare.
Men - ack så sötade! Läste någonstans att det gick att jämföra vaniljkvarg med Coca-Cola . Inte bra.
Bättre då med naturell och hälla i det du vill ha i form av bär eller frukt. Eller som jag gör, blanda i en  sked eller två av en smaksatt i en naturell.
Nu låter jag som en riktig hälsofantast, och det är jag inte. Bara aningen noggrann med vad jag äter. Mest pga min mage och mitt stilla-varande liv.
Det som är bra med kvargen är att den har låg fetthalt, som i sin tur beror på hur mycket grädde som tillsatts. Och att proteinet, som den innehåller i överflöd, är ett långsamt protein: kasein.
Är kvargen här för att stanna? Jag vill gärna tro det.
På burkarna brukar det stå att det är "perfekt för dig som tränar mycket".
Mitt huvudsyfte med detta inlägg är att det går väldigt bra att äta kvarg och INTE träna! Faktiskt är kvargen perfekt även för sådana som mig...