Vardag. Tråkigt? Tycker inte jag. Såg en trailer om ett program där svenska familjer flyttat till andra, exotiska länder eller bodde på en båt. En av papporna sa något om att här blir det aldrig vardag. För vardag är tråkigt.
Jag hör till dom som tror att lite lagom mängd av tråkigt är bara bra. Kanske särskilt bra för våra barn.
Konstigt nog är det som att ju äldre jag blir, desto mer betyder vardags-rutinerna. Hade räknat med det motsatta. Är jag inte lika impulsiv längre? Beror det bara på kroppen min, den där som sviker ni vet?
Kanske läste ni för länge sedan ett inlägg jag gjorde om mina muggar. Om hur jag hade en mugg-rutin. Olika muggar för varje kopp te/kaffe under dagen.
Där har jag faktiskt "låst upp" rutinen en aning, kanske mest pga att muggar går sönder.
Rutiner ger mig på något sätt hopp. Kan inte förklara på annat sätt. Hopp om vad vet jag inte. Kanske mer tröst än hopp?
Att veta vad jag ska göra och veta vad vill, vad jag tycker. Det är ju en annan trygghet. Som ökat med åren. Ibland skulle jag vilja träffa den där 30-åriga Helena. Småbarnsföräldern. Jobb o plugg kombinerades med småbarn.
Om jag fick tala lite med henne, skulle jag säga till henne att ta det lugnt. Du hinner Helena. Du måste inte klara allt nu. Du måste inte skriva MVG på alla tentor. Dina barn dör inte av att hämtas sent en dag.
Och framförallt dör dom inte av att ha lite tråkigt då och då.
Vårda vardagen. Var lite snällare mot dig själv. Ta hjälp.
Det sista har jag blivit sååå mycket bättre på. Och tråkigt har jag inga problem med heller. Det blir en sorts rutin det också, fast det är inte så ofta det händer. Dock känns det lite tungt att dricka mitt morgon-te ur en annan mugg. En ny mugg. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar