Jag, Carrie och Heidi

Jag är i gott sällskap. Och kanske lite mer suspekt sällskap också. Vi tar det sistnämnda först.
Någon som sett "Homeland" på tv? Serien om CIA- agenters kamp mot terrorism bl.a. Huvudpersonen heter Carrie. Carrie Mathison.
Hon är mycket bra på sitt jobb, betydligt sämre privat. En hel del kan förklaras av att hon är bipolär. Och det, mina vänner, är jag inte. Såvitt jag vet.
Dock har jag en avsevärd likhet med Carrie. Det handlar om att sova. Att kunna sova. För min del gäller det att kunna sova trots smärtan. För Carrie handlar det om andra orsaker. Men utebliven sömn är utebliven sömn. Om sömnen blir en bristvara är det katastrof. För både Carrie och mig. 
Vi har våra tricks. Därmed inte sagt att jag sover trots tricksen. Men utan dem, ja då är jag, liksom Carrie, chanslös. För att alls kunna somna, och för att inte bli väckt av något annat än smärtan.  Därför behöver jag/vi tricksen.
Första gången serien visade en scen i samband med att Carrie gjorde sig iordning för natten - de kunde lika gärna filmat mig.
Proceduren är som följer: (efter tandborstning och sådant som hör till den normala rutinen, alltså) 1. In med bettskenan.  2. I med öronpropparna.  3. Trä på ögonbindeln/sovmasken.
Klart!
Fatta hur befriande det var att se! Jag tittade t.o.m. på avsnittet flera gånger.
Visst, Carrie har andra issues, och är väl inte helt normal, men vem är det?
Jo, kanske Heidi Weng? Känns det igen? En av alla de där norska skidåkarna, som följer tätt bakom Marit Björgen.
Såg ett reportage om Heidi. Om träning och livet. Döm om min förvåning när jag även kunde identifiera mig med en så'n tjej, en vältränad landslagsåkare! Hon pratade om hur viktigt det var med minst nio timmars sömn, minst alltså. För att få till det, ja då tog hon på sig sovmasken. Öronproppar? Räckte inte. Heidi sover med hörselkåpor. 
Skönt att veta att jag ännu inte nått sista utposten.