Varför är det så svårt? Att be om hjälp. Att inte klara allt själv, på egen hand. Eller som i mitt fall; på egen fot.
Att be om hjälp. För mig är det en bekräftelse på,att jag är "misslyckad". Att inte riktigt duga. Att vara beroende.
Inga bra känslor att brottas med. Dock, om jag jämför med hur jag var för ett antal år sedan. Ni som känner mig vet att jag blivit bättre. På att be om hjälp. Det märker ni ju t.ex. på allt kånkande ni ombeds utföra. Eller utsätts för kanske bättre beskriver situationen.
Jag försöker verkligen fördela bördan. Bördan som är jag. Att inte varje gång be samma personer. Fördela. Tycker nog att jag lyckas ganska bra på jobbet.
Sämre privat...
Jag möts aldrig av ett nej för att någon inte vill hjälpa mig. Tror att problemet bara ligger hos mig. Rent faktiskt vet jag att man mår bra av att hjälpa. Det är bara det att jag tvingas be för ofta. Typ hela tiden.
Men nu ska jag träna inför fredag. Jag ska be någon köpa kräftor. Någon annan ber jag fixa drycken. Ytterligare någon kanske ombeds handla ost, sallad, servetter och hattar? Och bröd. Finns det någon mer någon? Vi får se hur långt de räcker. Mina någon-personer.
Alldeles på egen hand ska jag sörpla och knäcka klor. För det klarar jag. Än så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar