söndag 11 oktober 2015

Hitta styrkan

Det är en konst. Har alltid varit. Dock inte alltid en konst som jag behärskar. Konsten att hitta styrkan. Ingen särskilt svår konst om allt går som på räls. Men när är livet så? Korta stunder, jovars. Men resterande stunder? Som är långa? Det är då jag ibland har så svårt att hitta den. Den där styrkan.
Att fortsätta inte bara orka. Inte bara stå ut. Utan faktiskt leva. Att ta vara på det som ändå är livet. Hur det nu än ser ut.
Självklart kommer det stunder av förtvivlan. Även för den som ofta kan hitta styrkan.
För egen del har jag en tendens att isolera mig. Då när jag inte hittar den. Styrkan. Att vilja vara ensam med min förtvivlan. Just då anammar jag inte ordspråket "delad börda är halv börda". Konstigt. Tror att jag är hyfsat bra på att dela andras bördor. Men vill alltså helst inte med mig av min. Det är inte alltid så, mest när det är som svartast. Det är som en snålhet....
Nu är det ju inte så att jag alltsom oftast bara lägger mig ner och inte orkar. I vardagen kämpar man ju liksom på. Det är det där andra i livet som blir så lidande. Det där extra. Då när jag inte hittar styrkan.
Kanske borde jag ibland vara lite snällare. Mot mig själv. På alla de sätt. Det har jag sagt tidigare. Men den styrkan är också svår att hitta.
Några av mina vänner kämpar nu med att hitta styrkan. På allvar. För att kunna leva i vardagen. Trots allt.
Mina tankar är hos dem. Nästan från det jag vaknar, till dess jag lyckas somna.
Ibland distraherar mitt envist kliande o brännande eksem mina tankar en stund, det ska erkännas.
Mitt i eländet läste jag något. Igen. Som jag vill skicka med. Jag är övertygad om att mina vänner förstår och kan ta galghumor. Det är som en överlevnads-grej. Med galghumor. Jag tror det var så den uppstod helt enkelt.
Här är dagens dos.
Gå inte på begravningar om det inte är absolut nödvändigt. Som absolut nödvändig räknas bara egen begravning. Och kan ni undvika även den, så gör det.
Nu ska jag distrahera mitt kliande, brännande eksem med att titta på Bron. Också ett sätt att ta vara på livet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar