Good vs bad hairday

Vi har det alla ibland.  A bad hairday. För några år sedan fanns det mössor med den texten på. Rätt finurligt egentligen. Vissa morgnar orkar man bara inte.  Fast i mitt yrke är det ju inte ok att ha mössa inomhus. Inte ens on a bad hairday.
Läste en text om bra hårdagar.. Inte om frisyrer och liknande. Nej, om bra hårdagar som kan rädda liv. Gäller då framförallt våra vänner djuren.
Ta exempelvis processionsspinnarens larver. Ni får väl liksom jag googla på detta ovanliga djur. Alltnog. Dess larver har små, otäcka hårstrån. De går lätt av (hårstråna, inte larverna), och borrar sig då in i huden på fienden. En brännande smärta uppstår. Good hairday för den larven. Eller tänk på havsuttern. 160 000 hårstrån på en enda kvadratcentimeter. Så många strån har inte människan på hela huvudet. Den tätheten gör att uttern har en vattentät päls. En isolering som gör att uttrarna ser ut att ha det så skönt i iskallt hav. Good  hairday för dom.
I mitt fall är räddningen ibland en hårsnodd. En tofs.
Borde jobba på att bli mer som en av deltagarna i årets Så mycket bättre. .  Ni vet, sådär lagom okammad. Rent av lagom otvättad. Bad hairday every day liksom.

Ökänd...?

Kanske är det fel ord, ökänd.  Kanske välkänd passar bättre. Det handlar om etiketten jag sätter på mig själv. I förhållande till mitt favorithak. Min kvarterskrog. Trots att jag inte alls bor i samma kvarter.
Den plats jag oftast väljer. De gånger jag äter på lokal. Eller dricker för den delen.
Att jag väljer det stället beror inte i första hand på menyn. Även om jag gillar käket. Det beror heller inte bara på den intima känslan som uppstår på ett lite mindre ställe.
Från början var det nästan enbart det faktum att där finns väggfasta soffbänkar. Och hörn. Så, med en medhavd dyna, blir det ganska bekvämt att ligg-äta där. I hörnet.
Nej, i mitt fall handlar det om servitriserna. Hur de behandlar och bemöter mig. Jag med mina speciella behov. Fantastiska tjejer, ja det har faktiskt mest varit kvinnlig personal jag stött på.
Numera, när jag ringer för att boka bord, behöver jag inte dra historien om att jag har en nervsmärta. Som gör att jag inte kan sitta. Osv osv in absurdum.
Nej, numera behöver jag bara säga att det är Helena, jag med dynan. Ja just det, blir svaret, du vill ha ett hörn va?
Sist när jag ringde, svarade däremot en kille. Jag förstod direkt att han inte kände till mig, och inte mina behov. Så jag började förklara. Då säger han: Vänta lite får du prata med en av tjejerna istället.
Så ger han luren till en servitris med orden: Det är Helena, kan du ta det? Och hon visste direkt vem jag var!
Och när vi väl kom dit på lördagskvällen, så kom en servitris fram direkt efter att jag "bäddat" åt mig. Hon säger : Ska vi börja med en Gin &Yang i kväll också?
Efter drinken var det dags för mat. Jag behövde inte ens beställa -  hon visste precis vad jag ville ha.
Det är verkligen mitt andra hem. Synd bara att det är så kostsamt. Kanske ska fråga efter VIP - pris, jag är en levande reklampelare för denna krog.
Nu finns det också en sång om stället, fast det vet inte personalen om än....

Minnet

Läser. Om minnet. Det där som sviktar ibland. Ja jag vet att jag börjar bli gammal...men jag kan märka på betydligt yngre bekantskaper att det även kan hända dom. Att minnet sviker. Man glömmer. Det jag läser handlar om extrema fall.
Ett exempel gäller en konstnär och forskare i Washington. Han minns allt han upplevt. ALLT!  Oavsett datum kan han berätta om vädret det dagen. Vad han hade på sig. Vad han åt. Det kallas "highly superior autobiographical memory". Låter inte oerhört eftersträvansvärt. Man har dessutom kommit på att det antagligen beror på att personen har tvångstankar.
Läser också att korttidsminnet varar ca 30 sekunder. Sedan lagras det i långtidsminnet. Om allt fungerar som det ska, vill säga.
En man i artikeln drabbades av hjärninflammation vid 47 års ålder, och efter det kan han bara minnas 30 sekunder i taget. Minnena når aldrig långtidsminnet. Beroende på att inflammationen typ förstörde området hippocampus. Kontentan blir bl.a. att han var 30:e sekund hälsar på sin fru som om han aldrig träffat henne innan.
Hmm...vore ju underbart att bli nyförälskad hela tiden. I samma partner. Dock inte var 30:e sekund, man hinner ju bara presentera sig och inget mer. Hinner man pussas? Tveksamt. Man pussar ju inte någon man känt i 30 sekunder. Eller? Vilken sits alltså. Var rädda om er hippocampus gott folk!
Som det står i mina gamla poesiböcker, som kamraterna skrev i: "Låt mig få sitta i ditt minne, på en liten liten pinne. Om du ingen pinne har, låt mig ändå sitta kvar."  Fast med tanke på ovanstående, när minnet trilskas, kanske följande version är mer passande: "Låt mig sitta i ditt minne, på en liten liten  pinne. Och om pinnen brister, laga den med Karlssons klister!"

Kan själv...

Jag har skrivit det förut. Att jag trots allt blivit bättre på att be om hjälp. För det mesta. Med det mesta. Men ingen, inte ens jag, är perfekt. Ibland faller jag in i det gamla kan-själv-spåret. Med de allra mest dumma saker.
Som idag.  Lovets sista timmar. Minusgrader på balkongen. Frysen full av is. Såklart jag gör en avfrostning. Fast jag tidigare lovat mig själv att både be om hjälp med det bökiga jobbet, och även att göra det när frysen är lite halvtom. Inte som nu helfull. Lådor fulla med mat, bröd, grönsaker, bär.
Tung,  tyngre, tyngst. Puh. Dessutom har jag förstås en sådan där frys som kräver att man sitter på golvet. Står på knä. Sitter på huk. Typ. När det ska petas is och torkas torrt.
Eftersom jag egentligen varken kan sitta på golvet, på knä eller på huk.....ja, så har jag jäkligt ont i ryggen/ nerven nu.
Men - vi har ett resultat! Till skillnad mot efter cykelvurpan häromsistens, som också sabbade ryggen.  Den här gången är ju åtminstone frysen bättre, även om jag är sämre. Igen.
Därför ligger jag nu under sängen. Just det. Under.
Där ligger jag och sprattlar med benen. Sort of.  Det jag egentligen gör är mina övningar att ta till i sådana här akutlägen. Ordinerade av osteopaten.  Sängen är ett av redskapen. Underifrån.
Att det ser konstigt ut bekymrar nog dammråttorna mer än mig.