Ökänd...?

Kanske är det fel ord, ökänd.  Kanske välkänd passar bättre. Det handlar om etiketten jag sätter på mig själv. I förhållande till mitt favorithak. Min kvarterskrog. Trots att jag inte alls bor i samma kvarter.
Den plats jag oftast väljer. De gånger jag äter på lokal. Eller dricker för den delen.
Att jag väljer det stället beror inte i första hand på menyn. Även om jag gillar käket. Det beror heller inte bara på den intima känslan som uppstår på ett lite mindre ställe.
Från början var det nästan enbart det faktum att där finns väggfasta soffbänkar. Och hörn. Så, med en medhavd dyna, blir det ganska bekvämt att ligg-äta där. I hörnet.
Nej, i mitt fall handlar det om servitriserna. Hur de behandlar och bemöter mig. Jag med mina speciella behov. Fantastiska tjejer, ja det har faktiskt mest varit kvinnlig personal jag stött på.
Numera, när jag ringer för att boka bord, behöver jag inte dra historien om att jag har en nervsmärta. Som gör att jag inte kan sitta. Osv osv in absurdum.
Nej, numera behöver jag bara säga att det är Helena, jag med dynan. Ja just det, blir svaret, du vill ha ett hörn va?
Sist när jag ringde, svarade däremot en kille. Jag förstod direkt att han inte kände till mig, och inte mina behov. Så jag började förklara. Då säger han: Vänta lite får du prata med en av tjejerna istället.
Så ger han luren till en servitris med orden: Det är Helena, kan du ta det? Och hon visste direkt vem jag var!
Och när vi väl kom dit på lördagskvällen, så kom en servitris fram direkt efter att jag "bäddat" åt mig. Hon säger : Ska vi börja med en Gin &Yang i kväll också?
Efter drinken var det dags för mat. Jag behövde inte ens beställa -  hon visste precis vad jag ville ha.
Det är verkligen mitt andra hem. Synd bara att det är så kostsamt. Kanske ska fråga efter VIP - pris, jag är en levande reklampelare för denna krog.
Nu finns det också en sång om stället, fast det vet inte personalen om än....