Hufvudstaden

En tripp till hufvudstaden. Dels för att träffa sonen, men också för att bo på hotell en natt med kärleken, som fått en hotellcheck  i present. Visserligen för fyra år sedan, men bättre sent än aldrig.
På lördagskvällen skulle vi äta på restaurang. I förväg, hemifrån, hade jag kollat utbudet. Inte så mycket med tanke på maten. Näe, med tanke på soff-utbudet.
Lyckades hitta en restaurang som ägs av en av mina absoluta favoriter i svenska kockeliten. Niklas Ekstedt. Restaurang Niklas helt enkelt.
Sagt och gjort, soffa bokades hemifrån.
Väl där baxades min obligatoriska dyna in och upp på soffan. Redan där sticker ju jag och mitt sällskap ut. Än mer än i hemstaden? Kanske inte. Men ut sticker vi. Särskilt jag.
Meny kom in. Hade nästan bestämt oss när vi fick syn på "Kvällens rätt -  fråga personalen!"
Så det gjorde vi. Det visade sig vara gös. Som ju är en delikat fisk. Det konstiga var att kvällens rätt, alltså gösen, var en hundring billigare än övriga varmrätter.
Vi slog till på varsin gös. "Vill ni ha något att dricka i väntan på maten?"
Nej, det ville vi inte. Eller rättare sagt, mina levervärden ville inte det.
Vi beställde istället varsitt glas vin. Ett HELT GLAS var. Dessutom rött. Till gösen.
Nu började man ana att kyparen fick för sig att vi var snåla. Eller bara lite bonniga. Vilket förstås är helt fel. Jag hade lust där ett tag att berätta för honom om min stackars lever. För om inte mina värden varit för höga, hade han fått fixa både fördrink och en helflaska vin.
Men faktum är att han var lite rolig. När vi ätit färdigt kom han med dessertmenyn. Och så säger han med ett flin: "Det kostar inget att titta på dessertmenyn!"
Vilket resulterade i att N beställde en dessert, jag ville inte ha. När kyparen tar den beställningen, lägger han huvudet på sned och säger: " Och två skedar till den då?"
Då började vi skratta. Han fick rejält med dricks.
Sedan tänkte jag, att han skulle bara veta att vi bodde gratis på hotellet.