"Ont i maggen"

Magen. Eller maggen som Herr Larsson sa. En väldigt viktig kroppsdel.  Som så många andra delar, tänker vi inte på den. Inte när allt är som det ska.
Men när magen på olika vis inte är ok, då påverkas hela livet. Hela jag.
Det kan ju vara allt ifrån en kräksjuka till kroniska åkommor. Som Mr Crohn i mitt fall. En jädra sjukdom egentligen. Som jag nog nämnt förut, så har jag en tendens att förtränga den. I de , som tur är långa, perioder när jag mår ok .  Förtränger att jag har en kronisk och rätt allvarlig autoimmun sjukdom. Att jag medicineras tungt. Med både daglig dos av cellgift och så det här "potenta" droppet á 12000 kr/ gången. Droppet som jag ändå mår så bra av.  Men där man inte har några vetenskapliga studier gällande långtidsbehandling. Vad som sker i kroppens övriga organ. Nu har jag fått droppet i 8-9 år, så det räknas ju som lång tid.
I måndags på sjukhuset fick jag veta att mina levervärdena var för höga. Inte mycket, men lite för höga. Det har hänt en gång tidigare. Sådant som kan hända pga behandlingen. Jag ska ta nya prover om en liten vecka, och då sätts en medicin ut, om värdena inte gått ner. Ska även lämnas prov i rör,  prov som man tar vid toalettbesök, ni fattar.
Naturligtvis bestämmer jag på eget bevåg att inte ta mitt glas med rödvin på ett antal veckor (helger). Inte för att dr McDreamy sa något om det, mer av självbevarelsedrift.
Lite tristare blir det, älskar ju smaken av rödvin en fredagskväll. Samt att det ger en gnutta smärtlindring i ryggnerven. Samma effekt som en morfintablett. Som jag såklart inte heller ska ta, det gillas inte alls av levern.
Så, lite mer ont och lite mindre för smaklökarna. Men bra för levern, som nu är prio 1.

Mitt i allt det här så har även dottern problem med  lilla maggen.
Behöver inte gå in i detalj, men även hon tillbringar för mkt tid på toa, och det är alltid jättebråttom. Antagligen inte och förhoppningsvis inte Crohns. I går gjordes en rectoscopi på henne. Efter det en massa blodprover. Och så fick hon med sig hela fyra rör för "toa-prover".
Dottern följde med hem till mig efter vårdbesöket.
På min köksbänk stog mina  (ännu tomma) provtagningsrör.  Dottern packade upp alla sina rör och ställde bredvid. "Härmar du mig?" var kommentaren. Inte det bästa arvet att ev  ge henne. Tur för sonen att han är adopterad.
Och tur att våra respektive personnr står på rören, annars...?