Inte riktigt så illa. Inte så illa som i Grekland. Men nära på. Dock inte hela tiden, varje dag. Ibland glimtar det till. Det blir lite över. Fast inte tillräckligt. Och inte tillräckligt ofta.
Jag tänker på ekonomi. Pengar. Eller snarare avsaknaden av dessa.
Om jag är uppriktig, så är jag faktiskt ingen slösaktig person. Mellan varven nästan tvärtom.
Så hur kunde det bli så här?
Kanske svaret är rätt givet. Ohälsa + separationer. Ohälsa = endast halvtidslön. Separationer = finns ingen mer inkomsttagare än jag själv. Håhåjaja. Alla säger att när barnen växt upp och lämnat boet; då blir ekonomin bättre. Den blir sååå bra. ???? Inte min. Tvärtom. Så länge dottern bodde hemma och bidrog till hushållet med sina slantar från FK, ja då gick vi runt ganska hyfsat. Kanske skulle hon fått stanna i boet? Näe, ingen bra lösning på finanserna.
Hälsan har jag inte rått över, och inte separationerna heller egentligen. Eller, nja, kanske till viss del en av dem. Men hade jag gjort på annat sätt, om jag vetat hur det skulle se ut tjugo år senare? Ekonomiskt alltså. Knappast troligt.
Så det är som det är. Tur att jag är så bra på att handla second hand och billigt. Jag är en riktig fena på det faktiskt. Numera när jag har svårt att ta mig in i affärer pga de onda fötterna, så blir det ju automatiskt färre inköp, och så gott som aldrig impulsköp. Men åhhh, vad jag kan sakna det! En liten top här och en creme där och så något fint till hemmet på tredje stället.
En tanke ligger och gnager. Skaver i bakhuvudet. Jag är ansvarig och sköter helt och hållet om tre ekonomier. Min egen, dotterns och lilla mammas. Ingen av dessa finanser går bra. Faktum är att alla tre går riktigt dåligt. Hmmm? Finns det en gemensam nämnare? Vem - jag? Om jag läser på mitt examensbevis från lärarutbildningen, så har jag MVG i matematik. Men bara upp till år 3. I just matte är jag inte behörig att undervisa i högre årskurser.
Kanske är jag obehörig även vad gäller att sköta finanserna för tre hushåll. Verkar högst troligt. Tyvärr har jag inte råd att avlöna någon för att ta över finans-uppdraget...
Himla tur att jag tycker så mycket om gröt!
Jadu Helena, galghumor är en underskattad tillgång. Dock är den svår att handla med. Jag som tycker mig ha hört från högsta håll att det inte finns fattigdom bara man räknar bort dom som har det lite dåligt ställt.
SvaraRadera