Lördag vs Söndag

Lördag? Eller söndag? Frågan gäller inte om jag vet vilken dag det är i dag. För det vet jag. Än så länge.
Det gäller mer en känsla.
En lördags-känsla. Eller för all del en söndags-känsla.
Lördags-känslan vinner med hästlängder. Om Helena själv får välja. TIll det finns flera orsaker.
En av dem är ju självklar. Att lördagen följs av ännu en ledig dag från jobbet. Under förutsättning att man som jag jobbar raka veckor.
Och det gör ju då inte söndagen. Följs av en ledig dag alltså. Eller inte. Äh, jag släpper det. Begreppet söndags-ågren betyder för mig att ha lite lagom ångest inför jobb-veckan.
Men - känslan av att ha en ledig dag framför sig är inte enda anledningen till att lördag vinner. De andra orsakerna är dock svårare att sätta ord på. Utan att såra någon. Så jag säger inget mer.

Jag skojade. Klart jag måste utveckla detta. Med risk att såra.
Det handlar om måsten. Som så mycket i mitt liv tydligen gör. Jag är ingen umgänges-person. Det är något jag upptäckt längs resans gång. Eller jo, det är jag väl också. Men det måste vara i lagom mängd. Visst är det roligt att umgås en lördagkväll med trevliga vänner. Det tycker jag absolut. Missförstå mig inte där. För då vet jag också att jag kanske har söndagen på mig. I bästa fall. I nuläget är det inte så ofta. Jag kan längta mig blå efter en ledig söndag. Utan måsten. Utan umgås. Utan träffas. Utan någoting alls. Utan någon alls. Detta inträffar så gott som aldrig. Pga livets omständigheter. Söndagen = måsten. Lyckas jag inte få söndagen tom, då gör jag allt jag kan för att få till lördagen istället. Logistiken ni vet.
Visst låter jag som väldigt knepig person? Rent av hemsk? Och jag är fullt medveten om att det här, ja det kommer jag att få äta upp.
Tänk vad som händer den söndag när JAG ringer någon och vill träffas. Ojojoj, det blir nog inte kul.
Så jag ber er att ta detta med den berömda salt-nypan.  Men ingen rök utan eld. Jag klämmer gärna in så mycket det går på fredag/lördag. Om jag har en chans till en ledig söndag. En alldeles ensam söndag.  Tänk att bara vara jag och en kopp te. Lite mag-snäll mat när jag känner för det. Och så lite Vinterstudio på svt. Och lite skoljobb när andan faller på. En cykeltur om halkan inte är för svår. En tur med given målgång hemma hos mig själv.
Undrar hur många av mina ev kvarvarande vänner som försvann i o m detta inlägg...
Kanske ska tillägga att tankarna väcktes av lilla mamma. Jag se och hör hennes frustration över att pga "fall-risken" aldrig få vara ensam. Aldrig få vara i sin lilla lägenhet om inte jag är där. Alltid tvingas vara med personalen i köket, eller med andra pensionärer i dagrummet.
Det är hon väldigt ledsen över, hon har alltid gillat att vara för sig själv.
Jag är min mors dotter.