Ett av mina projekt.

Tänkte beskriva ett av mina projekt. Inte för att jag har så många. Nästan inga alls. Det jag tänkte beskriva är inte ens ett projekt. Inte i egentlig mening. Det bara känns så. För det mesta.
Det här är något jag gör varje dag. De flesta dagar flera gånger. Projektet blir mer till ett projekt under vintermånaderna. Övrig tid tänker jag inte på det som ett sådant. Ett projekt. Inte alls faktiskt. Men nu. Oj!
Projektet kan vi kalla: "Att ta sig ut". Det är nästan som en konst. En egen konstart. Kan också platsa under rubriken Minnesträning. Eller Tålamod. Eller Konsten att svettas utan att träna. Och då vill jag mena att svettandet inte har med åldern att göra. I alla fall inte enbart. Nåväl.
Som ni läsare vet, har jag svårt att gå. Jag KAN gå, men med smärtor i fötterna undviker jag det helst. Det är kryckor och cykel som gäller.
Eftersom jag har ett behov av få frisk luft varje dag, minst en gång, är det cykel som gäller. Alltid. Ur och skur. Plus och minus. Sandat och halkigt. Behov förresten. Ska jag till jobbet, ja då är det cykel som gäller.
Nu kommer beskrivningen av projektet "Att ta sig ut". Betänk nu att det är vintertid.
1.Kläder på. Att cykla kan vara kallt, även i min ålder. Ytterbyxor (överdrag som vi säger på jobbet), varma jackan, tjockvantarna, halsduken, kängorna. Phu. Redan i hallen är jag svettig. Men det är ju inget unikt för mig och mitt projekt.
Sista som åker på är pannbandet och HJÄLMEN. Jag ogillar cykelhjälmar. Verkligen. Men efter att ha avverkat ett antal, har jag nu åter gått tillbaka till skateboardhjälm. Känns i alla fall något lite bättre. Varför? Kanske för att den sitter mer runt huvudet än ovanpå? Ta med alla väskor och sop-påsar.
2. Hissen ner till bottenplan. Ställa alla sop-påsar vid ytterdörren.
3.In i hissen igen, ner till källaren.
4. Låsa upp det krångliga cykellåset, släpa in cykeln i hissen. Ja, det går om jag knökar in den lite på snedden. Svettig? Javars.
5. Hissen upp till bottenplan, ur med cykeln, hänga på sop-påsarna. Trixa ut allt genom bakdörren. Åh - frisk luft!
6. F-n! Jag glömde kryckorna. Igen. Parkera cykeln, säkrast att låsa det krångliga låset.
7. In i hissen, upp till min våning. Hämta kryckorna. Ner igen.
8. Spänna fast kryckorna på pakethållaren.
9. Mot sop-rummet. Slänga soporna. Och nu - iväg!
10. Shit - glömde att jag nog inte trampar hemåt innan det blivit mörkt. Det blir ju det så tidigt nu...måste hämta cykellyset.
11. Parkera och låsa cykeln. Upp i hissen. Hämta lyset. Ner igen.
12. Och nu, lagom trött, irriterad och svettig kommer jag förhoppningsvis iväg.  Som tur är glömmer jag mellan varje gång hur jobbigt det här förstadiet är. Och sopor har jag inte varje gång. Inte heller glömmer jag kryckorna varje gång. Men då kanske det istället är jobbdatorn. Eller mobilen.
Nästa gång ska jag berätta om projektet "Att använda bilen".