Kanske ni har sett den? En reklam på tv. Fråga mig inte för vad. Men det är en slinga som fastnat ändå. Om ingen ser - händer det verkligen då? Om ingen hör?
Är det så att någon måste vara åskådare för att något ska inträffa? Eller att någon måste höra för att ljudet ska ha förekommit?
Det är en ganska spännande tanke. Som kan tas ett steg till ; om ingen ser mig - finns jag då? Existerar jag och allting annat endast i de ögonblick någon tittar?
Och, i så fall, vad/var är jag och allting annat, alla övriga stunder?
Eller kanske är det så att vi och hela universum, faktiskt är sedda hela tiden. Av någon form av högre makt? Och att det räcker för att vi ska finnas?
Vad jag vet finns ju förstås inga svar på dessa frågor. Kanske är det lika bra. Var och en formar sina svar. Jag har nog inte riktigt gjort det än. Ibland frestas jag att vilja tro att en händelse inte inträffat, det var ju ingen där. Ibland kommer den tanken; tänk om det vore så väl. Men i krig och annat elände är det väl alltid någon som ser, förstås. Likadant vad gäller olyckor, eller?
I går var jag med om något som bevisar motsatsen. Att det faktiskt sker trots att ingen ser. Det var en hund och en rulltårta involverade i den här händelsen. När ögonblicket var förbi, var hunden ensam kvar. Mums, tänkte hunden. Ingen hade sett. Ändå hade det hänt. Jag är så tacksam för det, jag behöver anekdoter att berätta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar