Fortsättning

En liten kort fortsättning på förra temat. Svunnen tid. Undrar om det har min egen nu relativt höga ålder att göra? Det här att jag numera bryr mig om, och t.o.m. blir själaglad - när jag ramlar över saker från en svunnen tid. Inte vilken tid som helst, nej svunnen tid som har att göra med mina rötter.
Som nu.  När vi tömde mammas lägenhet för ett år sedan, hittade jag en låda med vykort i. Den innehöll brevpapper och allt möjligt.  En plastficka var noggrant märkt med "oskrivna kort".  Bra att ha tänkte ju jag.
När jag letade efter ett oskrivet kort härom dagen, hittade jag en mapp. Däri låg det som finns kvar av min mormors brev och kort till mamma. Det var helt fantastiskt att se hennes handstil igen. Den känner jag så väl igen. Min mormor skrev i princip aldrig skrivstil. Hon textade. Det var en bra hjälp för mig i min egen läsinlärning faktiskt. NU vet jag inte ens om jag vågar visa dessa för mamma. I hennes värld lever ju mormor fortfarande. Kanske kan det vara en tröst att få ett brev från henne? Jag vet inte.
De här breven är inte särskilt gamla egentligen, från 70-80 talet. Hon dog 1990, en vecka före sin 90årsdag. Jag vet att jag någonstans har sparat mormors och min korrespondens. Gäller bara att hitta den.
Om jag ska vara riktigt ärlig angående mammas låda, så finns även en plastficka märkt med "skrivna kort"!  Det var ordning och reda med min mamma ....