Besked

Ibland händer det. Att man får ett besked av oönskat slag. Ett besked man inte vill ha.  Det kan handla om allt mellan himmel och jord. Om ekonomin. Om jobbet. Om relationer.  Eller som i mitt fall, om hälsan.
Naturligtvis finns det dom som fått värre besked än jag. Säkert finns det dom som fick sina riktigt ur-jävliga besked kanske precis samtidigt. Samtidigt som jag fick mitt tråkiga besked. Fast jag kommer inte att dö. Eller, det är klart att jag kommer att dö. Men inte av det som jag fick beskedet om. Krångel,  krångel. Mitt besked handlar om mina fötter. Som smärtat och värkt på ett konstigt sätt i flera år. Under fötterna dessutom.
Nu vet jag. Neuropati. En form av nervsmärta. Kroniskt. Inget att göra något åt. GÅ INTE. STÅ INTE. Varje form av belastning triggar igång smärtan. Jaha. Jag går redan så lite som det är möjligt. Men, men.
Normala nervbanor är som slingrande skogsstigar. Det tar en stund för smärtimpulserna att nå fram. Mina banor är inte normala. Dom är som den värsta autobahn. Här går det undan. Minsta lilla triggar igång rejäla smärtan i nerverna. Från noll till hundra på...?
 På något sätt stämmer det. Stämmer med mig.  Dom som känner mig något så när, vet att jag inte direkt är en långsam person. Inte så mycket slowmotion här. Varken med det ena eller andra. (Utom med gåendet, som jag tvingats till).
Så det är klart att mina nerverna måste vara snabba de också. Fast jag hade gärna sett att just fot-nerverna varit lite mer slöa. Hade inte gjort ett dugg faktiskt.
Någon sjöng en gång om att man ska vara glad åt fötter. Hmm. Mina är till salu rätt billigt. Rea på rean just idag.