onsdag 27 november 2013

Utseendefixering

Samma läge. Botten-napp. Ska försöka att inte fastna i det. I alla fall inte här på bloggen. Samtidigt som detta är en av mina ventiler. Så visst, ni kommer med största säkerhet att få ta del av min botten.
En av de mest negativa tankarna är denna. Det finns ingenting att se fram emot. Och då menar jag inte ingenting. Jag ser fram emot att träffa vissa personer. Vissa personer som har förmågan att lyfta upp mig lite. Inkluderat mina barn förstås.
Jag ser fram emot att äta  och dricka något gott. Jag ser fram emot att få sova någorlunda gott en natt. Jag ser fram emot en kopp gott te.  Jag ser fram emot ett varmt bad.

De små sakerna i livet. Ser jag fortfarande fram emot.
Men jag saknar något större att se fram emot. Som en resa. Som en konsert. Som en teater-föreställning. Som ett bio-besök. Som en restaurang-middag.
Hit hör numera också Som en promenad. Det har blivit som något stort i mitt liv. Som antagligen aldrig uppnås.
Bitter? Nej inte ännu. Men ledsen och förtvivlad. Hoppas det inte övergår i bitterhet. Håll mig på mattan snälla ni!
Över till något annat.
Inför besök på smärtklinik/smärtrehab så vet jag ju sedan tidigare att man förses med en lunta frågor som ska besvaras. Om smärtans typ och intensitet. Om vad man klarar av och inte klarar av.
Och så finns det en fråga som jag både förra gången (för 6 år sedan) och nu stannar upp inför. Den lyder: "Har du slutat att bry dig om dig utseende?"
Alltså, jag förstår ju att den kan vara adekvat. Mår man riktigt dåligt, så orkar man inte bry sig så mycket. Än så länge svarar jag Nej på frågan. För mig är det så att när jag har ont, så vill jag helst inte att det ska synas. Alltså försöker jag dölja det. Smink kan hjälpa. Särskilt lite rouge. Ibland. Inte alltid.
Sedan beror det ju på vilken dag man svarar på frågan. Självklart bryr jag mig inte alla dagar.
Det jag funderar på är hur jag skulle tänka om det inte var ett skriftligt formulär, som man får hemskickat. Tänk om frågorna istället skulle ställas muntligt, där på plats. Av läkaren.
"Nåå Helena, har du slutat bry dig om ditt utseende?"
Öhh, det ser du väl att jag inte gjort!!! Eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar