Slukar-åldern

Tänkte vara lite kulturell. Här på bloggen. Tänkte dela med mig av några böcker jag läst på sistone. Jag spenderar ju väldigt mycket tid inom hemmets (fyra?) väggar. Har alltså en del tid att lägga på läsning. Och det gör jag sååå gärna. Verkar inte som om jag någonsin växer ur slukar-åldern. Har alltid varit en reader. Alltid minst en bok på gång. Ofta en skönlitterär och en fack-bok. Oftast då en bok som har med yrket att göra. Men, visst är det roligast med skönlitteraturen, det erkänner jag villigt.
Nu i vinter har jag läst flera riktigt bra böcker. Här är några exempel:
Tror jag sagt det förut, men en av de bästa böcker Håkan Nesser skrivit läste jag före jul. "Levande och döda i Winsford". Bara det att den utspelar sig på vischan i England, i en liten byhåla. Och att huvudpersonen är en svensk kvinna i sina bästa år. Typ som jag. Samt att boken naturligtvis innehåller ett mysterium.
Sedan läste jag Lena Einhorns biografi om Greta Garbo. "Blekingegatan 32".  Tänk vad lite jag visste om henne egentligen. Om Garbo alltså. Uppväxt och genombrott t.ex.
Jag har också precis läst senaste alstren från två av mina solklara favoriter. Favoriter bland nutida svenska författare. Spänningsromaner. Eller deckare. Jag vet inte riktigt. Men bra är det. Johan Theorin som alltid håller till på Öland. "Rörgast"  Jag brukar ha så svårt för romaner där vartannat kapitel utspelar sig i nutid och vartannat i dåtid. Men - den här var genial.  Och sist men inte minst; Mons Kallentoft. Hans historier från Linköping med omnejd. Där huvudpersonen, polisen Malin Fors, är en väldigt svår person. Har jobbigt med sig själv. Han är en fantastisk stilist, den här Mons. "Vindsjälar" heter den senaste. Sådärja , det var allt från Kulturnyheterna denna afton. Ha nu en riktigt trevlig måndagskväll!

Ålder; igen...

Ålder. Återigen ett litet inlägg i detta ämne. Jag läste förstås. Den här gången vet jag t.o.m. var jag läste. Det var i den lokala tidningen. Som jag inte har. För dyr. Men, kan läsa på nätet. I alla fall till viss del. Och när nätet vill.
 Där läste jag en artikel om åldrande. En vetenskaplig artikel rent utav.  Säkert har flera av er läst den. I artikeln la man fram följande. Som ett fakta. ATT ALLA INTE ÅLDRAS NÄR DE BLIR ÄLDRE.  Sug på den!  Nu gällde det visserligen enstaka arter i Guds skaparverkstad. Jag minns inte ens vilka. Det gällde inte homo sapiens, som ni kanske redan upptäckt. Tyvärr. Ur den här aspekten skulle man ju vara någon liten alg eller nå´t. 
Tänk att bli äldre. Få all den här erfarenheten. Utan att åldras. Och då menar jag inte bara vad gäller rynkor och allt som hänger. Nej, det vore väl i så fall en liten bonus. Jag tänker framför allt på kroppen som mekanism. Att slippa åldersrelaterade åkommor. Att kroppen inte skulle slitas. Trots hög ålder har de här utvalda arterna fortfarande en ung kropp. Kan fortsätta att fortplanta sig också. Fast just den bonusen skulle kanske inte vara den viktigaste. Tänker direkt, att hur skulle jag orka med småbarn nu? Glömde - i så fall skulle jag ju ha samma ork som jag hade när jag var 20. Om det här gällde människan.
Ja ja, inte vet jag. Om det var så - skulle man kunna skilja ut de med lång och stor erfarenhet? Om alla ser lika unga ut?  Inte genom att bara titta på folk i alla fall.  Nej, det är nog bra med rynkor också. Men starr, reumatism och åldersfläckar kan man ju vara utan.

Vem vinner?

Antar att ni också märkt det? I tv-tablån? Att allt går att tävla i?   Att det förvisso går att tävla i musik, det har vi märkt länge. Så länge att jag inte ens minns när det började. Men, det har utvecklats åt inte alltid ett bra håll. För min smak.  Nu tävlas det i allt, som sagt.
Vem har/anlägger bästa trädgården? Bästa produkten på gården? Vem lagar bästa maten? Vilket landskap lagar bästa maten t.o.m.  Bästa bagaren?  Vem ska få vara kvar på Farmen?  I Idol?  I Mästerkocken? Vem fixar den bästa designen?  Det går t.o.m. att tävla i kärlek. Vem ska få stanna hos bonden? Vem får årets Bachelor? Jag ska inte påstå att jag aldrig tittar. Då ljuger jag. Några av dessa program har jag följt vissa säsonger. Fast det känns lite mättat  Enough!
När mina barn var små, fanns inte begreppet fredags-mys. Då hette det bara mys-kväll. Det var fredag som gällde även då. Med tävlingsprogram. Fångar på ett fort. Små stjärnor som mimade. Familje-tv.  Dock minns jag inte att det tävlades övriga kvällar, i alla fall inte i någon större utsträckning. Inte så mycket utröstnings-moment. I dag väljer jag en annan form av tävlings-tv. Skidåkning. På längden. Må bäste man/kvinna vinna. Ingen som röstas ut där inte. 
I ärlighetens namn väljer jag även ett populärt fredagsprogram. Med tävling i . Fast när det gäller frågesport, då är det också må bäste deltagare vinna. Ingen utröstas. Man bara förlorar. Lite renhårigare på nå´t sätt. Lite old fashion. Me like.

Saknas: flanerande

Det är mycket jag saknar i mitt "nya" liv. Mitt liv med smärta i fötterna. Som hindrar mig från att gå. Självklart saknar jag att ta en snabb promenad. Att "power-walka". Om det nu finns som verb? Det saknar jag. Och att kunna springa. Gå och träna.  Åka skidor och sån´t.
Men - jag saknar nog mest att göra det som vi förr benämnde som flanera. Strosa. Titta i skyltfönster. Gå in på ett café. Sitta där en stund. Fundera lite. Över en kopp kaffe. Som ju inte lilla magen klarar av längre...
Just det här oplanerade promenerandet. Titta in här. Titta in där. Det saknar jag.
Det här flanerandet är också en stor del när man reser. I alla fall när jag reser. Eller reste kanske jag ska skriva. Att komma till ett nytt ställe. Att se sig omkring. Första kvällen. Jag minns hur det var. Det saknar jag mycket.
Shoppa, det kan jag ju göra ändå om jag vill. På nätet. Tur är väl det. Annars skulle jag nog slitit ut mina kläder nu. Och inte haft någon mat i skåpen. Inte haft en enda julklapp att ge bort. Så jag är tacksam över näthandeln. Det är jag. Verkligen.
Men - det är inte roligt. I alla fall långt ifrån lika roligt som att flanera. Stanna till vid ett lockande skyltfönster. Om jag handlar kläder, ja kanske de passar.
Jag köpte faktiskt två klänningar på second hand. På nätet. Båda passade! Funderar lite på om jag ska lägga ut en bild. Senare kanske.  Nu är problemet bara ett. Det är inte snyggt med gympaskor till. Inte när man har nått min mogna ålder. Men, farbror ortopedteknikern (betydligt yngre än jag), säger att det är det som gäller nu. Helst inte min uppsjö av ortopedsandaler. Helst inte mina ack så fotriktig boots och stövlar. Näe, gympaskor och en speciell känga. Som inte är bra till klänning den heller. Så jag tror jag fuskar lite. Tar stövlarna till. Och byter till sandalerna på jobbet. Får tänka på att ta ännu färre steg under en klännings-dag. Jag ska ju inte direkt ut och flanera.

Needles and pins

Tusen nålar. Nja, lätt överdrivet. Faktiskt bara fyra stycken. Som inte ens kändes. Jag har börjat på akupunktur. Jag har gjort det förut. Då hos sjukgymnast. För mina armbågar. Nålar runt och på armbågarna. Gjorde ont, men var ganska effektivt. Den här gången är det på ett annat sätt. Klassisk kinesisk akupunktur. Hos en tjej som i även är utbildad inom vanlig skol-medicin.
Men allt började med ett tips från en vän. Ett tips om en person som hjälpt min vän. Jag har ju testat allt under årens lopp. "Vanlig" akupunktur. Osteopati. Kiropraktik. Naprapati. Sjukgymnastik. Qi-terapi.  Healing. You name it. Har det hjälpt på mina smärtor? Njaaa...
Eftersom inget är gratis här i världen, avvaktade jag. Ganska länge. Skeptisk förstås. Är jag fortfarande.
Men till slut kände jag att jag måste ju prova. Min vän sa att den här personen "är lite bohemisk". Ok, ingen fara. Jag fick en tid. Letade mig fram på vischan. Och kunde konstatera att "lite bohemisk" var en underdrift. An understatement. Vilket ställe! Vilken person! Ett gyllene tillfälle att öva engelskan ingick, eftersom personens hemspråk är engelska. Det var som att landa i ett annat universum. Ett retreat.
Personen i fråga samtalade länge med mig, frågade en massa saker om mig. Undersökte mig. Kollade pulsen på en massa olika sätt. Satte några nålar i mig.
Med vid denna konsultation var ytterligare en person. Den här tjejen jag nämnde förut. Hon är en slags lärling till person nr ett. Men utbildad o certifierad i kinesisk akupunktur. De  gick undan och diskuterade. Om mig. Gjorde en slags plan.
Så, nu ska jag testa detta. Det är ju ingen direktverkande smärtlindring. Mera att få någon slags ordning på kroppen. Kanske kan ta flera år. Säger person nr ett. Vi får se. Hur länge jag har råd.
I dag var första gången. Jag ska alltså träffa tjejen, inte person nr ett. Dels är han så upptagen, dels blir det billigare för mig. Och dels så finns hon inne i sta´n. Men - person nr ett finns med som konsult, och jag kommer att träffa hen ca var 3:e behandling. Både person ett och två är förundrade över hur starka mina "pulsar" är. Med tanke på alla mina mediciner samt all smärta/inflammationer. Jag borde ha sämre förutsättningar. Låter ju hoppingivande. Men, min vana trogen hoppas jag inte för mycket. Inte alls faktiskt. Lite spännande är det i alla fall. Kanske kan det hjälpa på någon av alla mina krämpor? Och så tar den här tjejen emot friskvårds-checkarna. Tack till kommunen - det blir tre behandlingar!
Sedan återstår väl bara 36 stycken ungefär...