Saknas: flanerande

Det är mycket jag saknar i mitt "nya" liv. Mitt liv med smärta i fötterna. Som hindrar mig från att gå. Självklart saknar jag att ta en snabb promenad. Att "power-walka". Om det nu finns som verb? Det saknar jag. Och att kunna springa. Gå och träna.  Åka skidor och sån´t.
Men - jag saknar nog mest att göra det som vi förr benämnde som flanera. Strosa. Titta i skyltfönster. Gå in på ett café. Sitta där en stund. Fundera lite. Över en kopp kaffe. Som ju inte lilla magen klarar av längre...
Just det här oplanerade promenerandet. Titta in här. Titta in där. Det saknar jag.
Det här flanerandet är också en stor del när man reser. I alla fall när jag reser. Eller reste kanske jag ska skriva. Att komma till ett nytt ställe. Att se sig omkring. Första kvällen. Jag minns hur det var. Det saknar jag mycket.
Shoppa, det kan jag ju göra ändå om jag vill. På nätet. Tur är väl det. Annars skulle jag nog slitit ut mina kläder nu. Och inte haft någon mat i skåpen. Inte haft en enda julklapp att ge bort. Så jag är tacksam över näthandeln. Det är jag. Verkligen.
Men - det är inte roligt. I alla fall långt ifrån lika roligt som att flanera. Stanna till vid ett lockande skyltfönster. Om jag handlar kläder, ja kanske de passar.
Jag köpte faktiskt två klänningar på second hand. På nätet. Båda passade! Funderar lite på om jag ska lägga ut en bild. Senare kanske.  Nu är problemet bara ett. Det är inte snyggt med gympaskor till. Inte när man har nått min mogna ålder. Men, farbror ortopedteknikern (betydligt yngre än jag), säger att det är det som gäller nu. Helst inte min uppsjö av ortopedsandaler. Helst inte mina ack så fotriktig boots och stövlar. Näe, gympaskor och en speciell känga. Som inte är bra till klänning den heller. Så jag tror jag fuskar lite. Tar stövlarna till. Och byter till sandalerna på jobbet. Får tänka på att ta ännu färre steg under en klännings-dag. Jag ska ju inte direkt ut och flanera.