Needles and pins

Tusen nålar. Nja, lätt överdrivet. Faktiskt bara fyra stycken. Som inte ens kändes. Jag har börjat på akupunktur. Jag har gjort det förut. Då hos sjukgymnast. För mina armbågar. Nålar runt och på armbågarna. Gjorde ont, men var ganska effektivt. Den här gången är det på ett annat sätt. Klassisk kinesisk akupunktur. Hos en tjej som i även är utbildad inom vanlig skol-medicin.
Men allt började med ett tips från en vän. Ett tips om en person som hjälpt min vän. Jag har ju testat allt under årens lopp. "Vanlig" akupunktur. Osteopati. Kiropraktik. Naprapati. Sjukgymnastik. Qi-terapi.  Healing. You name it. Har det hjälpt på mina smärtor? Njaaa...
Eftersom inget är gratis här i världen, avvaktade jag. Ganska länge. Skeptisk förstås. Är jag fortfarande.
Men till slut kände jag att jag måste ju prova. Min vän sa att den här personen "är lite bohemisk". Ok, ingen fara. Jag fick en tid. Letade mig fram på vischan. Och kunde konstatera att "lite bohemisk" var en underdrift. An understatement. Vilket ställe! Vilken person! Ett gyllene tillfälle att öva engelskan ingick, eftersom personens hemspråk är engelska. Det var som att landa i ett annat universum. Ett retreat.
Personen i fråga samtalade länge med mig, frågade en massa saker om mig. Undersökte mig. Kollade pulsen på en massa olika sätt. Satte några nålar i mig.
Med vid denna konsultation var ytterligare en person. Den här tjejen jag nämnde förut. Hon är en slags lärling till person nr ett. Men utbildad o certifierad i kinesisk akupunktur. De  gick undan och diskuterade. Om mig. Gjorde en slags plan.
Så, nu ska jag testa detta. Det är ju ingen direktverkande smärtlindring. Mera att få någon slags ordning på kroppen. Kanske kan ta flera år. Säger person nr ett. Vi får se. Hur länge jag har råd.
I dag var första gången. Jag ska alltså träffa tjejen, inte person nr ett. Dels är han så upptagen, dels blir det billigare för mig. Och dels så finns hon inne i sta´n. Men - person nr ett finns med som konsult, och jag kommer att träffa hen ca var 3:e behandling. Både person ett och två är förundrade över hur starka mina "pulsar" är. Med tanke på alla mina mediciner samt all smärta/inflammationer. Jag borde ha sämre förutsättningar. Låter ju hoppingivande. Men, min vana trogen hoppas jag inte för mycket. Inte alls faktiskt. Lite spännande är det i alla fall. Kanske kan det hjälpa på någon av alla mina krämpor? Och så tar den här tjejen emot friskvårds-checkarna. Tack till kommunen - det blir tre behandlingar!
Sedan återstår väl bara 36 stycken ungefär...