Plötsligt händer det

Sårbar. Sårbart. Både lilla jag och hela samhället. Det blir så fruktansvärt tydligt här och nu. Helt plötsligt kan jag inte bara vrida på vattenkranen. Eller, kan jag väl. Men jag bör inte. Inte om jag vill hålla mig frisk. I lilla magen. Och det vill jag ju. Jag bör/ska inte använda vattnet utan att först koka det. Så är det. Gäller i hela staden. Och en bit utanför.
Plötsligt händer det.
Något går sönder. En enda liten toalett. Hela staden drabbas. Sårbart.
Och, visst det är besvärligt. Kokat vatten smakar lite knepigt. Bismak av något. Vet inte vad. Hoppas på en helt ofarlig bismak. Ok, jag kan hälla i lite saft i det kokta vattnet. Gillar inte sötman. Ok, jag kan köpa mineralvatten. Gillar inte kolsyran. Ni hör ju - bortskämd.
Köpa vatten förresten. Egentligen mot mina principer. Annat än i undantagsfall då. Svårt som jag har att ta mig in i mataffärerna, blir det inte av. Och även om det skulle bli av - vattnet på flaska tar slut på en gång nu. Rena hamstringen. Såg på lokal-tv hur folk släpade iväg på 10-pack efter 10-pack med största modellen på Loka. Eller Ramlösa.
Besvärligt också för alla boenden i staden. Alltså, grupp och äldreboenden. Där jag har mina känningar. Jag var över till dottern i dag och hjälpte henne med duschen. Hon har en tendens att svälja en liter eller två.
Det hör ju till saken att jag ofta är över-försiktig. Om de nu säger att coli-bakterierna är borta  i övermorgon. Det är ok att dricka igen. Då kommer jag ändå att koka vattnet i flera dagar till...
Och med mitt katastroftänkande - jaha, när händer det här igen då? Vågar jag någonsin dricka vattnet igen? Den här läckan vet man ju inte riktigt när den inträffade. Smygande.

Om jag ska tänka positivt då. En rejäl tankeställare är det. Att inse hur beroende jag är av att vattnet bara finns där. Friskt och klart.  Och att jag, även i dag, kan få ok vatten genom att koka det. På min spis, som fungerar bra. Eller i min vattenkokare. Jag kan duscha, med munnen stängd.  Jag tvingas inte vandra (hur skulle det gå till?) flera km för att hämta vatten. Kanske flera gånger om dagen. Och ändå finns det inte så det räcker. Till alla i min stora familj, där i den primitiva bostaden. I hettan. Eller i flyktinglägret. Bortskämd.