ICDP

ICDP. Det är en förkortning jag ofta hör på min  arbetsplats. Något vi ofta tränar oss i för att det ska sitta i ryggmärgen. Utan att tänka bör jag använda mig av ICDP:s tankar och idéer.
Förkortningen står för "International Child Development Program". Det innebär att använda sig av vägledande samspel för att skapa och upprätthålla goda relationer.  Bara bra alltså.
Under senaste sammankomsten pratade vi om det här med titlar. Att vi inte, ingen av oss, kan gömma sig bakom en titel idag. Det spelar ingen roll om jag är fritidspedagog, rektor, vaktmästare eller lärare. Oavsett så måste jag se till att skapa en god relation. Till elever. Till föräldrar. Till kollegor.
Under samtalet kom jag att tänka på min första fröken i skolan. Det är ju längesedan och antagligen preskriberat. Vissa saker som hon gjorde, hade idag lett till uppretade föräldrar. Kanske till en anmälan? Men det var en annan tid då. Och definitivt inte så mycket ICDP. Inte alls. Inte med den första fröken. Senare fick jag erfara att en lärare kan vara helt okej, ja faktiskt mer är okej.
Men den här första fröken hon var inte alltid så snäll mot mig. Det var ju t.ex. inte alls bra att jag kunde läsa när jag började ettan. Usch o fy skäms nästan. Och jag som var så stolt över det!
Men det jag kom att tänka på under det här ICDP-samtalet, det var det här med titlar. 
För när min pappa kom på åhörardag, för att hämta mig eller på avslutning - ja då var "Åh,vad trevligt att INGENJÖRN kunde komma". Ingenjörn hit och ingenjörn dit, från min fröken alltså.
Jag minns faktiskt också ett tillfälle när pappa sa till henne att lägga bort den där titeln. Men se, det gick inte för sig. 
När du-reformen kom hade jag fått andra lärare. Undrar hur min första fröken klarade en sådan reform? Skulle hon säga du till ingenjörn? Knappast.