Julspel

Det finns julspel. Och så finns det julspel. Av en annan kaliber liksom. En lite annan dimension. Som ett julspel jag såg nu i veckan.
Ni som ser mina inlägg på fb vet redan. Jag var inbjuden att få bevista premiären /den enda föreställningen.  Av Årets Julspel 2014. Så hette det, logiskt nog.
Ensemblen bestod av personer från dotterns dagliga verksamhet. Brukare, som de av någon anledning benämns. I en parentes kan jag passa på att säga att jag inte är förtjust i det ordet. Brukare. Det är samma ord som används där dottern bor. Anställda, grannar, hyresgäster - finns många bättre ord. Slut på parentesen.
I år hade dottern varit supersnabb att räcka upp handen vid rollfördelningen. Efter att i flera år ha spelat ängeln Gabriel, roffade hon i år åt sig en huvudroll. Som Maria. Stor lycka.
Så långt är det som vilket julspel som helst.
Att det blir en lite annan dimension beror förstås på artisterna/skådespelarna.  Några ex.
I samma ögonblick som dottern får syn på mig i publiken, börjar stora vink-och pusskalaset
 från scenen.
När dotterns granne, som också står på scenen, får syn på mig, kommer nästa vink-omgång.
Det spelar liksom ingen roll att någon precis säger en replik eller nå't, vinka måste man ju när man känner igen någon.
Dottern sitter och gäspar stort och ofta. Framförallt innan Jesusbarnet kommer fram. Man kan nästan tro att det står i manus. Berättarrösten talar ju om hur trött Maria är. Att de måste hitta en säng att vila i under natten. Men - jag som känner dottern, vet att gäspningarna kommer av all väntan, där i kulisserna.
Deltagarna liksom hjälps åt också. Ibland med ett leende, ibland lite irriterat. Puttar fram den som ska säga något. Vinkar tillbaka varandra till platsen de ska inta. Säger första ordet i repliken, som en sufflös.
Dottern har en mikrofon, en mygga. Den är hon mäkta stolt över. Hon hörs bra. Under samtliga sånger ensemblen sjunger, hör man henne väldigt tydligt. Om jag säger så.
Jag sitter bredvid ljudteknikern, men drar mig för att be honom sänka hennes mygga. Det får han i så fall göra på eget initiativ. Kanske tycker han, liksom jag, att det är bra med lite bas/tenor-stämma.
Som det ska vara i en riktigt bra föreställning, både skrattar och gråter jag.
Och nu kom jag på att JULSPEL, det är det nog många som har just nu. En annan sorts spel alltså. Av en heeeelt annan dimension...
God Jul på er!