Senior

Senior. Inte ett favoritord. Men i dag var det okej.
Jag beslöt mig för att unna mig en städning. Utförd av någon annan alltså.  Av någon slags firma.
Såg en annons om ett bolag fullt med seniorer. Som fixar och trixar åt andra. Pensionärer tänkte ju jag.
Allt nog, jag bokade en liten städning. Två timmar. Det räckte budgeten till. 
Det här skulle inte vara något att skriva om.  Om det inte fanns en liten knorr. Jag gillar knorrar.
Knorren i det här fallet är följande. Sedan jag bokat via mail, som det stog i annonsen, har jag blivit uppringd inte mindre än FYRA gånger. Första gången bara för att få bekräftat att det gick bra den tid jag önskat. Ingen bekräftelse via mail alltså.
Övriga tre gånger ringde samma person (chefen) för att kolla så att jag skulle vara hemma sagda tid. Att jag hade städ-utrustning. Att jag verkligen bokat just den sagda tiden.
Samtliga dessa frågor fick jag  i samtliga tre telefonsamtal.
Som grädden på moset ringde sedan en man upp mig, för att han fått en lapp från den här personen (chefen), med mitt namn. Han hade blivit ombedd att ringa upp mig för att boka en tid. Han var lika oförstående/förundrad som jag.
Håhåjaja, tänkte jag. Hur ska det här bli?
Men - i dag ringde det på dörren. På sagda tid. Jag VAR hemma. Jag hade tagit fram städutrustningen.
Utanför dörren står en liten kvinna. En senior. I ärlighetens namn en kvinna bara något äldre än jag. Jaja, en senior då....
Oh,  va en liten gumma kan gnooo.....!