More fun?

Så här i påsktider, kom jag att tänka på en incident. En anekdot nästan. Om mig själv. Finns några sådana. Just den här inträffade första påsken efter millenieskiftet.
Jag var på väg upp till ytan efter en jobbig separation. Hade en lång, oplanerad och barn-tom påsk framför mig.
Försökte rycka upp mig. Hur? Genom att få fatt i den där konstiga föreställningen att Blondes have more fun. Ni vet.
Sagt och gjort. Dymmelonsdagen, år 2000. Då skulle det ske. Jag skulle bli blondin. På egen hand. Eller, med hjälp av en kompis och hennes händer. Vi inhandlade hårblekning på första bästa Ica-butik. Inte var jag så noga med innehållet inte. Inte på den tiden.
Hem och satte igång processen. Med varsitt vinglas på bordet. Såklart.
Några timmar senare. Väninnan var tvungen att gå innan resultatet var klart. Ensam framför spegeln.
What!?!?!? Där mitt kastanjebruna hår, av god kvalité suttit, där fanns nu ett ihoptrasslat, gult ludd. Nu är det lätt att tro att jag överdriver. För att få till en anekdot. Tyvärr inte. GULT. Med en kvalité som ni i min ålder känner igen. Om jag säger "änglahår". Som mormor hade runt ljusen i julgranen. Är ni med? Som ett sprakande, kärvt ludd. Nästan som isolering.
Grät jag? Skrek jag? Ringde jag väninnan? Ja, ja och ja.
Nu hade det hunnit bli rätt sent på kvällen. Vågade nästan inte gå och lägga mig. Livrädd att håret skulle lossna. Ligga kvar på kudden när jag reste mig på morgonen.
Det gjorde det inte. Dock sov jag knappt den natten.
Morgonen efter letade jag på en av sonens kepsar. Samlade ihop änglahåret under den. Solglasögon. Gick ner för trapporna. Ut på trottoaren. Behövde bara smyga längs väggen 15 meter för att komma till min frissa. Då slog det mig: det är Skärtorsdag. Kan vara stängt. Hjälp!
Det var det. Stängt. Men- jag såg genom glasdörren att hon var därinne. Frissan. Fixade med något. Så jag bultade på dörren. När hon kikade ut så hon någon hon inte kände igen. Hon pekade på skylten att det var stängt.
Då grät jag. Då kände hon igen mig. Hmm...konstigt egentligen? Men visst, hela orten kände väl igen mig och mina tårar på den tiden.
När jag kom in o drog av mig kepsen, sa hon tre saker.
1. Vad har jag sagt om att bleka håret hemma?
2. Jag klipper bort det mest förstörda o slänger i en vårdande toning.
3. Å andra sidan - det är ju påsk! Är det någon gång man ska se ut så där, så är det väl nu?
Det blev en kastanjebrun toning.
Resten av den påsken var så himla rolig. Omöjligtvis kunde jag haft roligare som blondin....