Krustad. Jag smakar. Inte på krustaden, utan på ordet. Det är ett ord, och även en smak, som är starkt förknippad med min uppväxt. Denna lilla "sak" får mig att tänka på mamma. Min mamma var en matmamma. Lagade mycket mat, och god mat. Men just krustaden blev liksom ett signum. För fest. Eller åtminstone för främmande. Som vi sa när det kom gäster.
Då, på mammas storhetstid i köket, serverades alltid krustaden som förrätt. Alltid med varm/ljummen fyllning. Alltid med en stuvning. Svamp eller sparris, kanske räkor.
Idag ser jag att krustader fortfarande existerar. Dock verkar de ha krympt. Samt serveras som tilltugg, snittar.
På mammas matbord tronade krustaden i ensamt majestät som förrätt. Inga krusiduller, kanske en persiljekvist som garnering.
Gott var det. Minns den där frasiga första tuggan, innan krustad-degen så småningom blev aningen...just degig.
Jag minns också när frukten gjorde sitt intåg i mammas mat. Då var jag i början av tonåren. Säkert fler som har matminnen av ananas och kassler? Eller min favorit; Parisare. Stekt hemgjord hamburgare med ananas och ost på. Allt läggs på en brödskiva och skjuts in i ugnen. Varm macka alltså.
Icke att förglömma när avokadon gjorde entre' i köket. Under många, många år serverades den enbart på ett sätt. Jag vet faktiskt inte om lilla mamma någon gång åt den på annat vis. I halvor. Med gräddfil, lite lök och ett mindre berg av räkor. Varför ändra ett vinnande koncept?
I rättvisans namn ska sägas att pappa också deltog i köket. Framförallt när pensionsåldern närmade sig. Deltog och deltog förresten. Han ville ha köket för sig själv. Överraska mamma. Han hade två paradrätter, varav den ena knappt krävde någon matlagning. Delikatesstallrik.
"Vad ska ni äta i kväll?" kunde jag fråga i telefon. "Pappa håller på att göra delikatesstallrikar", svarade mamma. Titt som tätt. Det tog aldrig slut på uppfinningsrikedomen. Vad som kunde hamna på en Delikatesstallrik? I princip vad som helst. Men alltid ägghalvor. Lite som ett smörgåsbord i miniatyr.
Han hade en specialitet till, min ack så matglade far. Fiskbullar under täcke. Betydligt godare än det låter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar