Hummertina. Albertina. Görantina?

Träffade mina vänner från en av våra stora öar i väster. Mycket avhandlades. Att oljeutsläppet  ställer till det för hummertinorna.  Att många på ön heter dubbelnamn. Lars-Göran. Bengt-Åke osv. Att det finns åtminstone ett minst sagt udda namn i släkten deras. Jag har aldrig tänkt på att namnet Albertina egentligen är en blandning av ett pojk- och ett flicknamn. Albert o Tina. Bra så. Känner ingen Albertina, men känner ju till det via Evert Taube. Men Albertina var inte tillräckligt udda. En annan sammanblandning av man/kvinna hittades:  GÖRANTINA!  Först tyckte jag - va??? Men ju fler gånger jag hörde det och ju fler gånger jag själv säger det, så visst. Ok. Barn i dag heter ju allt möjligt konstigt (det ämnet avhandlades också).  Dock är mitt stalltips att om namnet dyker upp hos nå´n tulting på dagis - ja då ligger det dagiset på denna stora ö.

Pengar över - någon?

När min skrala kassa tillåter, besöker jag en osteopat. Inte bara ordet som är intressant. En vanlig behandlingsform i England o USA. Faktum är att min första behandling fick jag i England i början av 90-talet. I en håla utanför Manchester, dit min landlady körde mig. Nu har jag hittat en här i sta´n.  Han har teorin att genom att hjälpa kroppen att hitta och minnas "mittlinjen", ska kroppens självreglerande och självläkande kraft aktiveras.  Men (finns alltid ett men), eftersom jag haft ont så länge, så, jaa, vi får se. Det han gör håller sig inte till nästa gång.  Jag skulle behöva gå dit en gång i veckan, men då måste jag 1. Vinna pengar eller 2. Begå ett brott.
Han gör en annan intressant sak. Försöker "lossa på min bukhinna". Alltså inte lossa i betydelsen ta bort, men få den mindre spänd. Den hänger liksom ihop med ryggen, och det är inte bra att den är så spänd. Behandlingen tar nästan en timme, känns inte alls.Men kostar som sagt.

Här är Dagens. I form av nagellack. Något jag inte använt sedan 80-talet tror jag. Men nu har jag kommit in i en period. Så i dag är det en blandning av chili/röd paprika/morot - mums!

Ont i nerverna

Nervsmärta är INTE kul. Jag har det. Som bara den just nu. När den slår till av full kraft så blir jag gaaalen.( Mer än annars.) Det är en smärta som inte går att komma undan, inte på nå´t sätt. En stressfaktor är den, smärtan.
 Jag läste faktiskt om en cancerpatient som får smärtlindring för cancersmärtorna. Och då snackar vi rejäla piller. Nu hade han av en helt annan anledning fått nervsmärta från ischias-nerven ner i benet (som jag). Och inte ens det tunga artilleriet av mediciner han hade, hjälpte på nerven! Konstigt att man inte hittar ett piller som funkar. Nobelpris-varning på det.
Önskar jag kände mig lika glad som mina kläder! Fast det är liiite svårare att deppa i tomatrött o currygult...

Dagens från Solsidan

Äntligen! En superhärlig dag.  En perfekt septemberdag. Sol men inte svettigt. En del löv börjar skifta i färg.Bäst att passa på med cykeln.  I dag har jag cyklat till o från jobbet (inte så långt). En cykeltur över sta´n. (Inte så lång). En cykeltur till o från dottern (Inte så långt). En liten tur MED dottern. (Inte så lång).  När man cyklar med dottern, får man i alla fall bra balansträning. När man som hon, har en trehjuling modell större, då är det ju helt ok att cykeln går lååångsamt framåt. Man kan t.o.m. stå helt stilla. Men jag har bara två hjul. Behöver åtminstone styrfart för att inte ramla. Bra träning som sagt, dock inte så bra konditionsträning.

Här är en Dagens, på begäran.  (Ursäkta blixten. Bra att jag inte syns.)
Klänning fr Tradera. Kofta fr HM. Strumpbyxor fr Lindex. Sätt till detta en röd eller gul axelväska, samt en tegelfärgad halsduk. Mycket morot o rödbeta blev det idag - smaklig spis!

Ett återseende

En tidsresa. Jag har gjort en resa i tiden i dag. En resa till stora axelvaddar, stora hår och faktiskt väldigt fula klänningar. Kan det vara tidigt 80-tal, möjligen sent 70? Resan inträffade nu på min lediga fm, via televisionen. Trodde inte mina ögon när Angela Channing dök upp i rutan. Lika elak som då. Och Chase Gioberti. Lika rättskaffens som då. Och Maggie. Och Lance. Som många tyckte var så snygg. Inte jag. Jag föredrog den blonde Cole Gioberti, men det vågade jag knappt knysta om. Ja kära nå´n - gissa om jag fastnade framför tv:n.        
  Falcon Crest...

Tur att man inte har så stort hår. I blåsten.

MR mm

I dag har jag varit med om en lite ovanlig sak. Jag har gjort en MR-undersökning. Det är i och för sig ingen ovanlig sak, senast i maj var jag på samma ställe och gjorde en. Av bäckenet. Men i dag var det fötternas tur. Och det var lite ovanligt. Så ovanligt att personalen inte riktigt visste hur de skulle fixera dom. Fötterna alltså. Mina alltså. Till slut hittade de ett sätt, som tyvärr gjorde att jag fick fruktansvärt ont i ryggen. En MR tar en stund. Jag låg in denna konstiga ställning, på denna stenhårda brits (hade en egen kudde med mig att ha under bäckenleden, men ändå..) i ca 45-50 min. Kändes längre. Men nu är det gjort. Svar om ngr veckor.

När jag kom hem var jag tvungen att ligga stilla ett tag, och vila ryggen efter allt liggande...

Då passade jag på att titta i en liten bok jag har. Efter min farmor Ellen. Hon var i samma proffession som jag. På den tiden sa man lärarinna och skol-lärare. Så farmor var alltså lärarinna. Sträng som få. Men alltnog, boken tittade jag i av den anledningen att jag nu arbetar med läsinlärning. Farmor Ellens bok heter "Läsebok för småskolan, första årets kurs". Tryckt 1906. Jag tittar på kapitel ett i Läsläran. Funderar på om jag kan använda den bland mina adepter? Undrar vad dom skulle säga om  "Är er sal o-ren? Er mur är en ny-mil. Åk-don. Såp-lut."  Kanske ska jag vänta till vårterminen med den här boken  =)

Stoppa tiden!

Sol i september. Septembersol. Kunde nästan vara titel på en låt. Eller på den där romanen jag aldrig verkar skriva. Det är nog nästan den bästa kombinationen jag vet. September + sol = lovely!
Jag beskrev den luften i ett tidigare inlägg. Den här klara, krispiga. Imman på alla parkerade bilars rutor på morgonen. Ska man ta vantar? Strumpor? Nu skulle jag vilja stoppa tiden, länge. Inte kallare o snö (inte bra cykel-före då), men heller inte varmare o kvavt.

På tal om tidigare inlägg. Skrev vid nå´t tillfälle att jag skulle återkomma till ett ord.  Bitter. Inget bra ord. Får jag inte bli. Ibland ligger det där o lurar i vassen. Som om det retas med mig. Jag jobbar hårt på att inte bli. Bitter. Över livet som det blev. Senast handlade det inte om ohälsan, utan om att jag är avundjuk. Mer avundsjuk än bitter egentligen. Jag vill också ha syskon. I alla fall ett. Då fick jag förslaget att adoptera en syster.
Och då slog det mig att jag  redan har gjort det. Jag har ju en "syster".  Systeryster kallar vi varandra. Och nu har vi även ett valspråk. Ska man ju ha i finare familjer. Här är det:
"Vin är tjockare än blod". Läxa till nästa gång blir att redovisa vad vi menar...

Fram och tillbaka

Gunga mig,  fram och tillbaka, upp på ett dunvitt moln och ner i svarta hål, gunga mig....Tänk att kunna sätta sådana ord på hur det är. På pricken. I alla fall för mig. Och tydligen även för Eva Dahlgren.  N som står mig väldigt nära, har sagt många gånger att om man vill att det blåser ganska hårt - då ska man vara med mig.  Om man hellre vill ha stiljte, då är inte jag nå´t bra val. Som tur var insåg N så småningom att han gillar om inte storm, så åtminstone kuling.  Ibland kan det bli stormvarning pga smärtan, men ibland kan det blåsa hårt av positiva orsaker. Tidigare i livet hade jag ett valspråk som jag numera övergett. "Fort men snabbt". Det håller inte längre pga kroppen som  är rätt osnabb i dag. Bör skaffa mig ett nytt, hmm det tål att tänka på...

Jag läser ju en del bloggar och har lagt märke till nå´t som dom kallar "Dagens". Det handlar inte om mat (fast i mitt fall hör det ju ihop), utan om outfit. Så varsågoda, med tanke på förra inlägget. Här är Dagens med tomatrött, broccoligrönt och morotsorange.

Food vs clothes

Undrar när det hände? Att jag blev utan färg. Blek. Beige. Ok, jag är solbrun i skinnet, men mina kläder! När jag var ung (läs yngre)  var jag en ganska färgstark person. Både till det inre och yttre. Sedan måste nå´t ha hänt. MIn enda förklaring är sveda o värk. När jag har så ont och liksom inte deltar i livet, då har jag en tendens att inte vilja synas. Jag har lika ont nu, om inte ondare, men nu får det vara nog. 
När jag inser att maten jag äter, min nyttiga/goda mat, är färgstarkare än jag. Då får det vara nog. Om min kassa och mina fötter tillät,  skulle jag springa runt på sta´n och handla  - i FÄRG! Men eftersom både kassan o kroppen är skrala, så får det bli små förändringar. Ett steg i taget,  med hjälp av Tradera. Och annan näthandel.  Jag ska smyga in min kost i mina kläder. Ja, alltså, inte bokstavligt. 
Tomatröd. Broccoligrön. Morotsorange.Gurkmejagul.
Så nu lyssnar jag på min gamla Patti Smith-samling och funderar på att inhandla färg för att färga om min garderob. Underförstått innehållet i den. Fast Patti; ja henne har jag aldrig sett i annat än svart/vitt. Hon skulle nog bli FÖR färgstark med färg på.  
Kanske ska jag spara några gamla trasor i mer neutrala färger. Om jag ångrar mig, jag har en tendens till allt eller inget, som nog inte är så smart i det här fallet.  Chokladbrunt, tofubeige - det funkar också i mitt kost/kläd-tänk. Men jag har flera plagg i nå´n puder-rosa ton, som jag inte vill färga om. Hjälp mig - vad kan tänkas ingå i min antiinflammatoriska kost, som har den färgen?

Strumpbyxor jag hittade i lådan, vilket fynd!