Stoppa tiden!

Sol i september. Septembersol. Kunde nästan vara titel på en låt. Eller på den där romanen jag aldrig verkar skriva. Det är nog nästan den bästa kombinationen jag vet. September + sol = lovely!
Jag beskrev den luften i ett tidigare inlägg. Den här klara, krispiga. Imman på alla parkerade bilars rutor på morgonen. Ska man ta vantar? Strumpor? Nu skulle jag vilja stoppa tiden, länge. Inte kallare o snö (inte bra cykel-före då), men heller inte varmare o kvavt.

På tal om tidigare inlägg. Skrev vid nå´t tillfälle att jag skulle återkomma till ett ord.  Bitter. Inget bra ord. Får jag inte bli. Ibland ligger det där o lurar i vassen. Som om det retas med mig. Jag jobbar hårt på att inte bli. Bitter. Över livet som det blev. Senast handlade det inte om ohälsan, utan om att jag är avundjuk. Mer avundsjuk än bitter egentligen. Jag vill också ha syskon. I alla fall ett. Då fick jag förslaget att adoptera en syster.
Och då slog det mig att jag  redan har gjort det. Jag har ju en "syster".  Systeryster kallar vi varandra. Och nu har vi även ett valspråk. Ska man ju ha i finare familjer. Här är det:
"Vin är tjockare än blod". Läxa till nästa gång blir att redovisa vad vi menar...