En idiot på resa

Kanske har ni sett tv-programmet. En idiot på resa. Riktigt kul, ibland. Den idioten (Carl) är på långa resor, nästan upptäcksresor.  Det är sällan jag.
Men jag är lite som en idiot på resa. Med tanke på att jag cyklar i alla väder och väglag. Inte för att det är roligt och trivsamt, utan för att jag MÅSTE.
Utan cykeln stannar Helena. Kommer ingenstans. Eftersom mina fötter inte håller att gå med sedan mer än ett år nu.
Så cykeln är min räddning. Jag har t.o.m. dispens av rektor - jag är den enda som får cykla på skolgården. Inte illa. Jag cyklar ända fram till dörren.  Fast nu har jag en ny rektor,så jag kanske borde kolla så att dispensen fortsätter att gälla?
I dag när jag tog en tur i det soliga vintervädret, ja då kände jag mig som en riktig idiot på min resa. Jag var inte ens tvungen att ge mig ut; det är söndag i dag. Ville bara ha frisk luft.
Ishalka. Is med pudersnö ovanpå. Is + snö + cykel = livsfara. Jag har ändå dubbade vinterdäck på cykeln. Inte hjälpte det idag.
Till slut gjorde jag som man inte får. Jag cyklade på trottoaren. Schhh! 
Och undrade irriterat hur det kan komma sig att trottoarerna var så gott som is/snö-fria och liksom torra, när cykelbanorna var i katastrofläge?  Diskriminering faktiskt. Och det är här som idioten kommer in. För om jag skulle säga detta till kommunen skulle de svara: Men cykla inte på vintern, ta en promenad istället, som vettigt folk. Helst med broddar. Eller stavar.
Åhh, jag orkar inte hålla på och förklara varför jag måste cykla. Så jag klagar ju inte hos kommunen.
Dåligt tajmat också att jag fick veta att jag är så gott som benskör i höfterna. Precis lagom nu till halkan. Jag är ju inte direkt mindre rädd att cykla omkull. Dom kunde väl ha hållt på det resultatet till  våren...väldigt opedagogiskt. Eller?